Monday, October 31, 2005

Äntligen

Äntligen!!! har kyrkomötet tagit ett stort steg i rätt riktning, i och med beslutet att kyrkan ska ha välsignelse över ingånget partnerskap.

Det är min fulla övertygelse att likaväl som vi inte kan kategorisera synder (eftersom vi alla ÄR syndare) så kan vi inte heller tro att Gud välsignar människan på olika sätt. Gud välsignar ständigt världen, det är en del av Guds kamp emot destruktionen/ondskan. Människan är ständigt välsignad, ständigt förlåten, ständigt upprättad och ständigt älskad. Men VI glömmer hela tiden bort att se att det goda Gud gör, därför behöver VI påminnas om detta. Och denna påminnelse är kyrkans främsta uppgift, och det gör vi i vår söndagliga gudstjänst, i begravnings/vigsel/dop - gudstjänsterna.

När kyrkan vågar visa att människan är förlåten, upprättad, välsignad och älskad, då blir också kyrkan kyrka, eftersom hon i allt hon gör talar och handar evangelium!

Allt gott kära bröder och systrar! Det finns hopp för människan.

Monday, October 10, 2005

Tankar kring samlevnad, äktenskap och partnerskap

Har precis slutfört min uppgift om samlevnad. Det har varit intressant att fundera kring var jag står just nu när det handlar om äktenskap och partnerskap. Här kommer ett urdrag ur mitt paper.


"Ett gott mänskligt liv är för mig starkt sammankopplat med begreppet relation. Att bygga och upprätthålla goda och fungerande relationer är något av det viktigaste i det mänskliga livet. Jag tror att vi som människor också är skapade till att leva i relation, det är en del i att vara skapade till Guds avbild. För mig är det framförallt bibelorden; ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem...Gud såg att allt han hade gjort var mycket gott.” samt ”Du skall älska Gud med hela ditt hjärta och din nästa som dig själv”, som ger oss en bild av att människors liv aldrig kan vara frånkopplade från vare sig varandra eller Gud.

Jag tror också att det som hjälper oss att kunna skapa och upprätthålla goda relationer i livet är vår förmåga att älska och känna kärlek. Med detta menar jag inte primärt att vara förälskad även om det såklart också är starkt och viktigt i vissa av våra möten med andra. För mig är förälskelsefasen inte enbart kopplad till sexuell attraktion mellan människor, utan också till själslig attraktion. Min erfarenhet är att människor också drabbas av förälskelse i början av nära vänskapsrelationer, och i relation till det ”första mötet” med Gud. Men som jag skrev ovan så är det framförallt vår förmåga till att känna kärlek och att älska och kunna älskas som är det viktiga för våra relationer. Viktigt därför att kärleken, när den är god, hjälper oss att se utanför oss själva. Kärleken har en ”tvingande” funktion när det handlar om att också våga och kunna sätta andra människors längtan och behov, ibland framför våra egna. Kärlek handlar också för mig om respekt, kommunikation och jämställdhet, både i vänskaps och kärleksrelationer.

Men det är också viktigt för mig att vi vågar prata om vår oförmåga, jag tror inte att människan fullt ut kan älska såsom Gud älskar. Jag tror sällan att den mänskliga kärleken är villkorslös, och detta är för mig helt sammankopplat med vår och världens brustenhet, eller synd. Våra relationer till våra medmänniskor, våra vänner och till våra livspartners brister, de går sönder. Alla människor bär på erfarenhet av att relationer förändras och ibland går sönder. Det är för mig god pastoral omsorg att våga tala om denna brustenhet, utan att för den skull skuldbelägga människor.

Jag är oerhört tacksam att vi i vår lutherska tradition inte ser äktenskapet som ett sakrament, och detta är för mig givetvis kopplat till världens och människans brustenhet. Allt för länge har äktenskapet setts som gudomligt sanktionerat och därmed bidragit till att framförallt hålla tillbaka och hålla kvar kvinnor i icke fungerande relationer. Men äktenskapet är för mig inte heller enbart ett juridiskt kontrakt. Äktenskap och partnerskap konstituerar för mig människans längtan efter att dela sitt liv med en annan människa. Jag tror personligen inte att vigseln i sig ger paret något ”extra” från Gud, utan jag tror mycket att vårt behov av välsignelse framförallt är till för vår egen skull. När vi lovar varandra något så är det framför allt för att vi vill synliggöra viljan och fördjupa relationen. Men att ingå äktenskap eller partnerskap är ju faktiskt ingen garanti för att det kommer hålla tills ”döden skiljer oss åt” , men kanske kan löftena vara en hjälp för människor när det kommer mörka dagar, att man trots allt en gång har lovat. Jag menar således att äktenskap och partnerskap är till för vår skull, och vi ber om Guds välsignelse för att vi någonstans vet att vi behöver hjälp, att vi behöver någon som bär relationen när den inte är bra. För mig har äktenskapet inget med barn i sig att göra, äktenskapet är i vårt samhälle inte till för samhällets bestånd. Således är det på absolut lika villkor som människor begär välsignelse från Gud, oavsett sexualitet. Vi begär välsignelse för att vi längtar och vill klara att leva i en livslång relation, vi längtar efter detta eftersom vi är skapade till Guds kärleksfulla avbild, för att vi är skapade till relation."


Wednesday, October 05, 2005

Staten i nya testamentet

Har precis läst klart Oscar Cullmans Staten i nya testamentet (Der staat im Neuen Testament) från 1956. Boken berör synen på staten i evangelierna, i breven och i uppenbarelseboken.

Cullman driver tesen att:
a. Jesus är emot våldsamma upplopp mot staten, att staten tillhör den här världen och att Guds rike tillhör både den här världen och den kommande (eskatologi). Den mänskliga kraften i form av våld kan inte skapa Guds riket! Här talar Cullman specifikt om Jesu inställning till Zeloterna och det faktum att många av Jesu lärljungar kan ha varit zeloter - därav lärljungarnas reaktioner, oförstånd och svek. Cullman menar också att Jesus dömdes till döden på korset som just Zelot av romarna.

b, Paulus ser staten som något av denna fallna värld - ett nödvändigt ont som inte ska motarbetas. Cullman menar också att Paulus såg staten som Guds förlängda arm, eftersom staten främst är stat när det handlar om att skipa rättvisa. Så länge Den nya tiden, Guds rike inte fullt ut har kommit, så måste en god kristen lyda staten och dess regler på alla punkter utom att dyrka kejsaren som Gud.

c, Uppenbarelseboken som apokalyptisk bok, visar hur staten en gång kommer att fallera för att sedan utplånas. Enligt uppenbarelsebokens författare är det som kommer få staten (d.v.s. den romerska) på fall, dess benägenhet att göra sig själv till en avgud. Cullmann drar här en del outalade paralleller till tredje riket - men detta är ju inte konstigt med tanke på hans personliga kontext. En rolig notis är att Cullmann diskuterar ondskans tal 666 eller 616. Flera olika exegeter har genom åren försökt att lista ut dess betydelse och en del av förslagen är: Kejsar Nero, Kesar Romim, Lateinos, Teitan. Alla dess utgör summan 666. Men det går också utmärkt att få fram namnen Napoleon, Wilhelm II och Hitler.

Men Cullmann föredrar A. Deissmanns teori, nämligen att det rätta nummret är 616, och att när författaren betonar att det är en människas tal, så kan detta bero på att de ord som döljs bakom talet innebär ett gudomligt attribut. En beteckning som endast tillkommer Gud, men vilket människan på hädiskt sätt tillägnat sig. Deissmann hävdar att talet döljer beteckningen "Kaisar Theos", " Kejsaren är Gud".

Jag funderar över om det inte börjar bli dags att titta på just frågor om staten och den kristna tron igen, med tanke på att det dels finns grupper som inte tycker att kyrkan ska få ha en åsikt om politik och politiska beslut i samhället, men också pågrund av staters missbruk i relation till våldsutövning i Guds namn (läs. USA).

Sunday, October 02, 2005

Kärleken förändrar världen

"Du ska älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv, säger Bibeln oss. Detta är kärlekens hemlighet, att den verkar i tre riktningar: mot Gud, nästan och mig själv.
Jag vill älska mig själv, acceptera mig själv med alla mina fel och brister. Jag vill aldrig glömma mig själv i så hög grad att jag inte unnar eller tillåter mig något. Jag vill älska mina medmänniskor, se dem som värdefulla och unika och inse att varje människa vill älska och bli älskad. Jag vill älska Gud som har skapat mig och i vars hand jag en dag ska återlämna mitt liv. Jag vill älska Gud och därmed sätta in mitt liv i ett mycket större sammanhang. Jag vill älska honom som har möjliggjort kärleken."

/Rainer Haak

Kunde inte ha skrivit det bättre själv!