Affirming Catholicism är en rörelse som har sin grund i Anglikanska kyrkan i England. Deras grund är följande:
"Authentic Catholic faith is grounded in Christ’s sharing of human life and his transformation of it. This is the hope to which we hold: the transformation of our lives, our Church and all creation. This is the Good News, and as the movement celebrates this anniversary we proclaim it with ever more joyful confidence."
David Stancliffe Bishop of Salisbury and President of Affirming Catholicism
Sakta börjar nu en liten grupp i Svenska kyrkan att försöka organisera Affirming Catholicism Sverige. Jag tror att det skulle vara en välbehövlig inomkyrklig organisation i Svenska kyrkan. Vi är många som tror på en kyrka med Kristus i centrum, en kyrka som regelbundet firar eucharisti, ber och undervisar.
Affirming Catholicism England, omfamnar ett helt ämbete, där både mäns och kvinnors kallelser bejakas och bekräftas. Dessutom står rörelsen för en inklusiv syn på homosexualitet. Där sexualitet inte ska vara ett hinder för vigningstjänst eller att fyllt ut vara en del av den kristna gemenskapen.
För egen del önskar jag att Affirming Catholicism Sverige, skulle våga ta ett ytterliggare steg och omfamna könsneutrala äktenskap, och utifrån den ståndpunkten visa på att sex och livslånga relationer hör samman.
Friday, February 22, 2008
Monday, February 04, 2008
Humanisterna
Maken har gjort ett bra inlägg i fråga om humanisternas argumentation och värdelösa känslomässiga agenda och vendetta mot religion. Har alltid svårt för människor som betraktar sig som "upplysta". Det är förmätet att påstå sig ha nått upplysning och att alla andra stackars 90-95% av världens befolkning är vilseledda idioter som tror på Gud!
Jag blir så trött......
Jag blir så trött......
Stolt över stiftet och norrköpings samfällighet
I st:Olai kyrka har Sveriges första öppna förskola för regnbågsfamiljer startats. Helt FANTASTISKT att kyrkan ligger så långt fram. Detta visar bara faktum, regnbågsfamiljerna finns redan - de är medlemmar i kyrkan. Vi kan inte ignorera denna familjekonstelation, lika lite som vi kan ignorera alla storfamiljer med bonusmammor och bonuspappor. Många barn lever inte i traditionella kärnfamiljer - vi som kyrka kan inte förespråka det som det enda rätt. Det kommer ge många barn känslan av att deras familj är fel, en familj som barnet älskar!!!
Det som är negativt är ju att regnbågsfamiljerna upplever att de behöver en egen öppen förskola för att få känna sig "normala" - det kan ju endast vi som lever i majoriteten hetrosexuella ändra på!
För mig måste grunden för varje familj vara engagerade och trygga vuxna. Hur många barn lever inte i kärnfamiljer men har det jättetufft, med överarbetande pappor och mammor, samt andra typer av problem. Sen vet jag att andra säger att men barnen måste ju få ha en mamma och en pappa. Det är viktigt att kunna identifiera sig när man växer upp. Visst, fast jag kan säga att det viktigaste manliga förebilden i mitt liv har alltid varit min MORFAR! (även fast mamma och pappa alltid levt ihop)
Och med detta menar jag inte att ringakta forskning som visar att frånvarande fäder kan ge barnen problem. Men låt det handla om just det - nämligen att den ena föräldern valt att överge barnet! Det är ju den upplevelsen av att vara bortvald, som är förödande för ett barn.
Nej, fram för trygga familjer med engagerade vuxa och sänk gärna heltid till 30 h/veckan (eller åtminstonde 35) för barnfamiljer.
Pax
Det som är negativt är ju att regnbågsfamiljerna upplever att de behöver en egen öppen förskola för att få känna sig "normala" - det kan ju endast vi som lever i majoriteten hetrosexuella ändra på!
För mig måste grunden för varje familj vara engagerade och trygga vuxna. Hur många barn lever inte i kärnfamiljer men har det jättetufft, med överarbetande pappor och mammor, samt andra typer av problem. Sen vet jag att andra säger att men barnen måste ju få ha en mamma och en pappa. Det är viktigt att kunna identifiera sig när man växer upp. Visst, fast jag kan säga att det viktigaste manliga förebilden i mitt liv har alltid varit min MORFAR! (även fast mamma och pappa alltid levt ihop)
Och med detta menar jag inte att ringakta forskning som visar att frånvarande fäder kan ge barnen problem. Men låt det handla om just det - nämligen att den ena föräldern valt att överge barnet! Det är ju den upplevelsen av att vara bortvald, som är förödande för ett barn.
Nej, fram för trygga familjer med engagerade vuxa och sänk gärna heltid till 30 h/veckan (eller åtminstonde 35) för barnfamiljer.
Pax
Saturday, February 02, 2008
Guds kärlek
Predikan inför fastlagssöndagen. Visst vet att temat är: kärlekens väg. Men konfirmanderna är med imorgon och för mig är det viktigt att ge dem en bild av Guds kärlek, speciellt nu när vi närmar oss påsken.
"Jag är i den perioden av mitt liv, att flera av mina vänner börjar få barn. Detta gör ju givetvis att allt fler samtal som jag har med mina vänner berör detta med att vänta barn, föda barn och få barn. Men många samtal handlar också om vad det betyder att bli förälder.
För ett tag sedan så hade jag ett sånt samtal med en av mina vänner, vi kan säga att hon heter Sara, vi kan säga att hennes man heter Pelle och att sonen heter Max.
Hon berättade att hennes man ställt frågan; Säg att du och jag och Max var ute och gick, och på vår promenad så kommer vi fram till järnvägen. När vi ska gå över så fastnar min fot och barnvagnens hjul i spåret. Och precis i den stunden så hör vi att tåget kommer; Vad skulle du göra?
Min vän hade funderat en kort stund och så hade hon svarat: tagit upp Max ur vagnen och sprungit av spåret såklart!
Min vän berättade att Pelle blev tyst en kort stund och så hade han sagt: Det var tur för dig att du svarade så, hade du försökt rädda mig och struntat i Max hade jag aldrig förlåtit dig!
Jag tror faktiskt att de allra flesta föräldrar skulle hålla med om att de är beredda att dö för sina barn. Man vill skydda sina barn från mörker och smärta. Man vill det bästa för sitt barn.
Och för mig är det en av de starkaste bilderna för vad kärleken innerst inne är. Kärleken är en kraft som förmår oss att klara det omöjliga. Kärlekens kraft är att våga älska någon så mycket att man är beredd att dö för att den andra ska få leva.
Nu hoppas jag att ni undrar varför jag pratar om mina vänner och deras kärlek till sin son.
Jo, i konfirmandgruppen kom frågan upp för ett tag sen, vad det är för typ av kärlek som Gud är. Med vilken sorts kärlek älskar Gud oss? Dig och mig!
Jag skulle säga att det är på samma sätt som föräldrar älskar sina barn, eller åtminstone borde älska sina barn. Vi brukar ju kalla Gud för far eller mor i kyrkan, och vi är Guds barn. Gud älskar oss med en sån kraft att han inte bara är beredd att dö för någon annan, utan Gud har redan dött för oss, för att vi ska få leva! För precis som den goda föräldern vill skydda sitt barn från mörker, smärta och död. Så vill Gud skydda oss. Jag tror verkligen att Gud ser människans lidande, Gud ser hur utsatt våra liv kan vara. Och ingen god förälder lämnar sina barn i mörkret.
Och när jag säger Gud, så menar jag Gud i människan Jesus från Nasaret. Jesus som under påsken kommer att tillfångatas, torteras och dödas på ett kors. För vår skull, för att Gud älskar oss och vill att vi ska få leva!
Men det finns också fler viktiga perspektiv om vad det betyder att vara en god förälder: om jag i predikstolen menar att Gud är den GODA förälder, så behöver vi också titta närmare på vad som är att vara en god förälder.
Jag skulle dela upp det goda föräldraskapet i 3 delar.
1. Rena kärleken: Jag älskar dig för att du är du, precis som du är!
Att vilja det allra bästa, trygghet, närhet, liv.
2. Regler: Ett barn behöver trygghet och ramar för att kunna växa upp och bli en trygg människa. Trygga människor behöver inte slå på andra för att känna sig bättre. Dessutom behöver vi vara trygga för att kunna ta ansvar,
Vi har inte regler för att vara elak, utan av omsorg.
En god förälder visar barnet respekt, man kränker inte och slår inte. Utan dina tankar, din vilja och dina drömmar är viktiga och värda att lyssnas på och tas på allvar.
Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt. Vill du bli respekterad av din avbild, får du visa din avbild respekt. Afzelius
Så om detta är 3 perspektiv på den goda föräldern, vad säger det oss då om Gud:
1. Gud älskar oss precis som vi är.
Vi behöver inte ändra på oss för att Gud ska älska oss mer.
Vi duger som vi är.
2. Gud har gett oss bud/regler, inte för att han är sträng och elak, utan för att vi behöver det för att bli trygga.
Vi behöver en ram att växa inom, förutom de 10 buden, så sa Jesus så här: ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra, såsom jag har älskat er! Bara om vi är trygga kan vi ta ansvar för oss själva och varandra.
3.Jag tror Gud visar oss respekt: Gud tvingar oss inte att tro på honom. Vi får välja själva! Och det är så, tänker jag, därför att Gud tar våra tankar, vår vilja och våra drömmar på allvar!
Så, vad är det för kärlek som Gud älskar oss med? Jag tror att den goda föräldrakärleken är en av de bästa bilderna av Guds kärlek.
Det är en kärlek som säger: ni är mina barn, jag vill inte att era liv ska hotas och vara i mörker. Det är den kärlek som säger: jag älskar dig som du är, den kärlek som ger oss trygget, den kärlek som visar oss respekt som de fria människor vi är.
Men framförallt så är Guds kärlek, den kärlek som är beredd att dö, för att rädda sina barn, och ge oss liv, som är Guds kärlek!"
"Jag är i den perioden av mitt liv, att flera av mina vänner börjar få barn. Detta gör ju givetvis att allt fler samtal som jag har med mina vänner berör detta med att vänta barn, föda barn och få barn. Men många samtal handlar också om vad det betyder att bli förälder.
För ett tag sedan så hade jag ett sånt samtal med en av mina vänner, vi kan säga att hon heter Sara, vi kan säga att hennes man heter Pelle och att sonen heter Max.
Hon berättade att hennes man ställt frågan; Säg att du och jag och Max var ute och gick, och på vår promenad så kommer vi fram till järnvägen. När vi ska gå över så fastnar min fot och barnvagnens hjul i spåret. Och precis i den stunden så hör vi att tåget kommer; Vad skulle du göra?
Min vän hade funderat en kort stund och så hade hon svarat: tagit upp Max ur vagnen och sprungit av spåret såklart!
Min vän berättade att Pelle blev tyst en kort stund och så hade han sagt: Det var tur för dig att du svarade så, hade du försökt rädda mig och struntat i Max hade jag aldrig förlåtit dig!
Jag tror faktiskt att de allra flesta föräldrar skulle hålla med om att de är beredda att dö för sina barn. Man vill skydda sina barn från mörker och smärta. Man vill det bästa för sitt barn.
Och för mig är det en av de starkaste bilderna för vad kärleken innerst inne är. Kärleken är en kraft som förmår oss att klara det omöjliga. Kärlekens kraft är att våga älska någon så mycket att man är beredd att dö för att den andra ska få leva.
Nu hoppas jag att ni undrar varför jag pratar om mina vänner och deras kärlek till sin son.
Jo, i konfirmandgruppen kom frågan upp för ett tag sen, vad det är för typ av kärlek som Gud är. Med vilken sorts kärlek älskar Gud oss? Dig och mig!
Jag skulle säga att det är på samma sätt som föräldrar älskar sina barn, eller åtminstone borde älska sina barn. Vi brukar ju kalla Gud för far eller mor i kyrkan, och vi är Guds barn. Gud älskar oss med en sån kraft att han inte bara är beredd att dö för någon annan, utan Gud har redan dött för oss, för att vi ska få leva! För precis som den goda föräldern vill skydda sitt barn från mörker, smärta och död. Så vill Gud skydda oss. Jag tror verkligen att Gud ser människans lidande, Gud ser hur utsatt våra liv kan vara. Och ingen god förälder lämnar sina barn i mörkret.
Och när jag säger Gud, så menar jag Gud i människan Jesus från Nasaret. Jesus som under påsken kommer att tillfångatas, torteras och dödas på ett kors. För vår skull, för att Gud älskar oss och vill att vi ska få leva!
Men det finns också fler viktiga perspektiv om vad det betyder att vara en god förälder: om jag i predikstolen menar att Gud är den GODA förälder, så behöver vi också titta närmare på vad som är att vara en god förälder.
Jag skulle dela upp det goda föräldraskapet i 3 delar.
1. Rena kärleken: Jag älskar dig för att du är du, precis som du är!
Att vilja det allra bästa, trygghet, närhet, liv.
2. Regler: Ett barn behöver trygghet och ramar för att kunna växa upp och bli en trygg människa. Trygga människor behöver inte slå på andra för att känna sig bättre. Dessutom behöver vi vara trygga för att kunna ta ansvar,
Vi har inte regler för att vara elak, utan av omsorg.
En god förälder visar barnet respekt, man kränker inte och slår inte. Utan dina tankar, din vilja och dina drömmar är viktiga och värda att lyssnas på och tas på allvar.
Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt. Vill du bli respekterad av din avbild, får du visa din avbild respekt. Afzelius
Så om detta är 3 perspektiv på den goda föräldern, vad säger det oss då om Gud:
1. Gud älskar oss precis som vi är.
Vi behöver inte ändra på oss för att Gud ska älska oss mer.
Vi duger som vi är.
2. Gud har gett oss bud/regler, inte för att han är sträng och elak, utan för att vi behöver det för att bli trygga.
Vi behöver en ram att växa inom, förutom de 10 buden, så sa Jesus så här: ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra, såsom jag har älskat er! Bara om vi är trygga kan vi ta ansvar för oss själva och varandra.
3.Jag tror Gud visar oss respekt: Gud tvingar oss inte att tro på honom. Vi får välja själva! Och det är så, tänker jag, därför att Gud tar våra tankar, vår vilja och våra drömmar på allvar!
Så, vad är det för kärlek som Gud älskar oss med? Jag tror att den goda föräldrakärleken är en av de bästa bilderna av Guds kärlek.
Det är en kärlek som säger: ni är mina barn, jag vill inte att era liv ska hotas och vara i mörker. Det är den kärlek som säger: jag älskar dig som du är, den kärlek som ger oss trygget, den kärlek som visar oss respekt som de fria människor vi är.
Men framförallt så är Guds kärlek, den kärlek som är beredd att dö, för att rädda sina barn, och ge oss liv, som är Guds kärlek!"
Subscribe to:
Posts (Atom)