Romersk katolska kyrkans människovärdiga agenda!

Med tanke på vår debatt i Sverige rörande samkönad kärlek så är det ju interessant att få en inblick i hur den romersk katolska kyrkan väljer att angripa frågan.

Det gör mig upprörd och ledsen in i hjärtat hur den världsvida kyrkan blir en megafon för diskriminering och intolerans - att bemöta frågan om katolska prästers övergrepp på barn med att "om inga präster är homosexuella" så försvinner problemet! Pedofili är något helt annat - och kanske är det celibatet som bör diskuteras?

Debatt artikel i SvD

Inger Ljung, docent i Gamla testamentets exegetik vid Uppsala universitet, har skrivit ett intressant och bra inlägg i debatten gällande tolkning och tillämpning av bibliska texter i relation till frågan om/ synen på homosexualitet.

Tankar om kvinnan genom historien

Angående frågan om historia, tradition och kontext så tyckte jag att följande exempel kan vara talande när det handlar om att vårt sätt att se och förstå saker (som tur är) förändras och omprövas.

"Det förefaller inte som om kvinnan skulle ha blivit till bland det som först skapades. Ty filosofen (Aristoteles) säger, att kvinnan är en vanskapt man. Mn intet vanskapt eller ofullkomligt skulle ha blivit till bland det som först skapades. Därför torde kvinnan inte ha tillkommit vid denna första skapelseordning. /.../ Bland de förnämsta djuren återfinns den aktiva fortplantningsförmågan hos varelser av hankön och den passiva förmågan hos varelser av honkön." Thomas av Aquino

"Doktorn skrattade åt sin hustru Käthe som ville vara klok, och sade: Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenlighet går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet." Martin Luther

"Det manliga är mer komplett och mer dominant än det kvinnliga, närmare besläktat med verklig handling, ty det kvinnliga är ofärdigt och i underordning och tillhör den passiva kategorin snarare än den aktiva. Så är också fallet med de två ingredienser som konstiuerar vår livsprincip - det rationella och det irrationella. Det rationella tillhör själen och förståndet är maskulint, det irrationella, känslans område feminint. Själen tillhör ett överlägsnare släkte än känslan, liksom mannen gentemot kvinnan. " Philus från Alexandria ca. 100 e.kr

Vilken tur att kyrkan bestämde sig relativt tidigt för att kvinnan hade en själ ändå =), och jag undrar egentligen vad Paulus menade med att i Kristus är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Och extra intressant att Jesus gärna talade och tog i dessa orena varelser. Kanske är det så att kristendomen är mer radikal än vad vi kanske vill ana eller förstå - men tänk om... vilken fantastisk utmaning!

Zieslers tankar om synden och frälsningen

Frågan om syndens natur är enligt mig en viktig och nödvändig diskussion. En bibelvetare som sysslat särskilt med Paulus syn på synd och frälsning är John Ziesler.

Således så har jag tagit mig friheten att göra en enkel sammanfattning utifrån hans bok Pauline Christianity. Detta är givetvis en bibelforskares bild, men en mycket intressant sådan och en beskrivning som jag också tagit intryck av. (vilket kanske märks)

Zielser utgår ifrån att Paulus primärt var influerad av den judiska tron och dess idévärld, och att han såg synden som dels kosmisk, dels världslig.

Kosmisk synd:

* En kraft som människan inte själv kan välja bort, alla är därför fångade i synden.
* Den kosmiska synden är en kraft i ett kosmos, skapat av Gud, utifrån en orsak och verkan
princip. Vilket innebär att handling ger konsekvens.
* Detta innebär att alla människor är förslavade under synden och därför inte är fria.
* Människan behöver därför befrias av en mäktigare kraft än synden, denna kraft är den
uppståndne Kristus.
* Det synliga tecknet för synden är döden, men genom uppståndelsen har Kristus övervunnit
döden, och därför är Kristus den överordnade makten.

Att bli frälst/räddad är således att människan befrias i och med det att hon inte längre är slav under synden, utan fri eftersom hon lever i en starkare kraft, som är Kristus.

Världslig synd

* Den synd som människan själv kan välja att göra eller inte göra.
* Den världsliga synden är starkt sammankopplat med Lagen - Torah, eftersom lagen synliggör
den världsliga synden.
* Lagen består främst av de 10 budorden samt alla de renhetslagar som berör mathållning, det
kroppsliga samt lagen om omskärelse.
* Lagen fyller två funktioner: dels visar den på hur det judiska folket ska leva inom förbundet
för att upprätthålla relationen med JHWH.
Men lagen fungerar även som ett hjälpmedel för ett fungerande samhälle, t.ex. att det är
förbjudet att döda och stjäla andra mäns egendom.
* Paulus resonerar dock i alla sina brev att lagen som reglerar den världsliga synden egentligen
inte är nödvändig.
* Frihet från synden kommer inte genom Lagen, utan genom Kristus. Genom dopet och tron
har människan dött ifrån det gamla livets villkor och lever istället i det nya livets villkor,
i Kristus och hand Andes kraft.
* Paulus menar dock att den kristna människan är skyldig till moral, lever hon i Kristus lever
hon nämligen efter kärlekens bud.

Hoppas att denna sammanfattning kan ge fortsatt diskussion! Jag tror säkert att det finns många andra intressanta tankar, både från oss alla här i "blogg-sfrären" och från andra intressanta teologer.

Vad är synd?

De absolut vanligaste argumentet mot homosexualitet är:

1. Utlevd homosexualitet är en synd, d.v.s. det är själva samlaget som är syndigt, inte den homosexuella läggningen.

2. Den ”bibeltrogna” gruppen menar också att homosexuella äktenskap strider mot bibeln och den kristna kyrkans lära, då äktenskapet är menat för man och kvinna eftersom målet är reproduktion.

Så frågan blir då givetvis: Vad är synd? Vad är ett äktenskap? Hur vill Gud att vi ska leva? Jag resonerar på följande sätt:

Först och främst så menar Paulus att vi alla är syndare och att människan endast genom dopet och tron kan bli fri till ett nytt liv i Kristus, tecknet för den kosmiska synden är döden. För det andra så menar Paulus att den världsliga synden kan avslöjas med hjälp av lagen. Det är sådana handlingar som kränker, förnedrar och utnyttjar andra mäniskors liv och egendom. Detta är sådan synd som vi kan göra något åt och kristna människor är skyldig till moral, eftersom hon lever i Kristus och därför har sin grund i kärleksbudet.

Om nu världslig synd är sådant som kränker, förnedrar och utnyttjar andra människor så måste vi fråga oss ifall utlevd homosexualitet gör det. Svaret på min fråga blir för mig nej. Två vuxna människor som samtycker till samlag med varandra, är inte en handling som kränker eller förnedrar den ena parten. Således kan det inte vara en synd.

Vad gäller äktenskapet som medel för reproduktion, så är det tydligt att Paulus själv inte betraktade äktenskapet på detta sätt. Äkenskapet var för honom ett medel att motverka frestelse som resulterar i otukt mot den egna kroppen och mot kristi kropp. Paulus erkänner människans grundläggande behov av sexualitet och närhet, en åtrå som i första hand inte var kopplad till reproduktion, även om det ofta blev resultatet.

"Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem att förbli
vad de är, liksom jag (dvs. ogift). Men om de inte kan behärska sig bör
de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." (1 Kor 7:8-9)

Således är homosexuella äktenskap möjligt då två människor av kärlek vill leva i trohet med varandra, trots att deras samlevnad inte resulterar i gemensamma biologiska barn.

Slutligen frågade jag mig hur Gud vill att vi människor ska leva?

Svaret blir tydligt i bibeln. Gud vill att människan ska leva i kärlek till varandra och till Gud. Vi ska leva på ett sådant sätt att vi älskar Gud och inte har några andra gudar jämter honom. Vi ska också älska varandra, älska i form av att vi inte kränker, förnedrar, utnyttjar eller dödar andra människor, eftersom alla människor är lika värda då vi alla är skapade av Gud, till Guds avbild.

”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag

har älskat er skall ni också älska varandra. Alla ska förstå att

ni är mina lärljungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13.34-35)

Några tankar kring den s.k. "prästdeklarationen"

Jaha, så var det dags igen då. En mindre grupp av Svenska kyrkans präster har återigen trätt fram som den "enda sanna försvararna" av den kristna tron. Argumenten känns igen framförallt från debatten kring öppnandet av prästvigning för kvinnor. Den drivs så som jag ser det av gruppen präster med rötter i den högkyrkliga teologin.

Denna "prästdeklaration" visar en stor del av den högkyrkligt teologiska prästcentreringen. Den förändrade synen på prästämbetet kan med en enkelt sammanfattas så att kyrkan och prästerna kände att de i indusitrialiseringens spår höll på att förlora sin identitet. Från att ha varit mittpunkten i alla människors liv, där prästen hade flera olika funktioner som själavårdare, predikant, statsman och lärare så blev prästens funktion och roll allt mer perifer i relation till urbaniseringen och den växande sekulariseringen. Men så plötsligt kom den räddande upptäckten! I och med utvecklingen av ekumeniken under 20-talet så öppnades nya dörrar för prästernas egen förståelse av sitt ämbete. Från att ha sin auktoritet som lärd man vars främsta uppgift var förkunnelse, så lades fokus på det mystiska. Många präster fann sin nya identitet och auktoritet i riten, att vara den som hade insikt och kontakt med det osynliga och heliga, Gud.

Redan på 50-talet så fördes en intensiv debatt om att prästens förändrade roll och uppgift, som förskjutits från predikstolen till altaret. Prästämbete hade länge i kyrkan varit en fråga om ordning som hade sin grund i det allmänna prästadömet, var plötsligt på väg att bli något mystiskt och upphöjt. En befattning som stod över lekmännen. (Denna debatt om synen på prästämbetet är fortfarande HÖGST aktuell)

I SKT fördes en livlig debatt fr.om. 1953-1956 mellan bla de högkyrkliga prästerna Jan Redin och dåvarande docent Bertil Gärtner och teologi professor Gustaf Wingren. Wingren riktade skarp kritik mot den förändrade synen på prästrollen eftersom han drevs av en funktionell ämbetsuppfattning dvs. prästämbetet har till skillnad mot dopet ingen egen substans utan handlar om ämbetes funktion i förhållande till evangelium. Medan den andra sidan betraktade ämbetet som en lärofråga med grund i evangeliet.

Som ni förstår på dateringen av ovanstående "flammande" debatt så är det också här som vi kan hitta flera svar till mycket av motståndet mot kvinnliga präster. För mig är det en stor sorg att den högkyrkliga ämbetssynen tillåtits att integeras så starkt i vår kyrka. Det är ett stort avsteg från den Lutherska grundsynen om allas kristna kallelse. Och nu visar sig denna Romersk - katolska ämbetssyn sitt ansikte igen då en liten grupp präster känner sig nödgade att "markera" mot den "korrumperade/världsliga/demokratiska" kyrkan. Inte en enda lekmanns ståndpunkt tillfrågas, och för mig är det ett enda stort under att ens någon kvinna kan skriva under iallfall just denna lista. Med det menar jag att kvinnor givetvis kan vara motståndare mot välsignelse av partnerskap, men att de gör gemensam sak med den grupp av män som aldrig skulle göra altartjänst tillsammans med dem eftersom de betraktas som missledda och ovärdiga - det är för mig en absolut gåta!

Jag vill avsluta med ett citat från en reservation av Biskop Nygren i kyrkomötet 1958 - för att visa er att frågan om homosexualitet behandlas med precis samma argument som motståndet mot öppnandet av prästvigning för kvinnor.

"Då det nu fattade beslutet icke blott innebär ett avgörande av den begränsade frågan om kvinnliga präster, utan enligt min övertygelse tillika inkluderar, att vår kyrka växlar in på ett för henne hittills främmande spår i riktning mot gnosticismens och "svärmarnas" åskådning - något som klart framkommit i diskussionen - måste jag framföra mitt djupa beklagande av det fattade beslutet och anmäla min reservation till detsamma."

Denna gång ställde sig åtminstonde alla biskoparna bakom beslutet.