KOM!

Uppenbarelseboken 22:16-17

”Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.”
Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga ”Kom!”. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

Kom! Det kan uppfattas som en uppmaning, men kanske ordet Kom, snarare kan ses som en inbjudan. Väl-kom-men brukar vi säga, när vi får besök. Välkommen in, vad roligt att du är här.

Välkomna till…så brukar vi också skriva på inbjudningskort. Välkomna att närvara vid vigseln mellan…
Välkomna på födelsedagskalas!

Vi får hälsa varandra välkomna: säger vi också varje söndag här i våra församlingar. Vi får hälsa varandra välkomna till gudstjänst.

Texten jag läste förut är hämtad från uppenbarelseboken. Johannes språk är inte helt enkelt att förstå. Men när jag satt och tittade på den så fick jag en bild framför mig. Texten började mer och mer se ut som ett inbjudningskort!

Till alla som längtar och är tröstiga!
Välkomna hit! Här får alla som vill dricka av livets vatten!

Tänk vad härligt att få ett sådant inbjudningskort. Men vem är det som bjuder in? Johannes skriver att det är Anden och bruden som välkomnar. Anden, Guds Ande: livgivaren. ”Anden blåser dit den vill.” Inbjudan kan alltså nå dit vi inte når, nå dom som vi inte trodde skulle bli bjudna.

Men den andra, Bruden. Vem är det? Bruden är Johannes bild för församlingen. Bruden är alltså vi! Tillsammans med Anden är det vi som har i uppgift att bjuda in dom som är törstiga.
Gör vi det? Bjuder vi in? Ropar vi tillsammans med Anden, Kom! Kom och drick av livets källa. Och låter vi den som kommer och vill dricka fritt av livets vatten? Eller har vi satt upp murar, plakat som säger: Behörig har inte tillträde!?

Det är en ganska vass fråga, men den måste ändå ställas. Har vi murar i vår kyrka. Murar som hindrar människor som är törstiga från att dricka av livets vatten. Har vi i vår församling murar som hindrar människor som längtar att möta Jesus Kristus. Vad är det för murar i så fall. Vilka murar finns i vår vardagliga verksamhet? Vilka murar har vi runt nattvardsbordet?

Och kanske den allra viktigaste frågan. Varför sätter vi upp murar? Vad är det vi är rädda för? Att alla få vara med? Och vad är muren byggd av? Kanske omsorg? Kanske rädsla?

Texten vi har fått höra i idag är trots allt ganska tydlig tycker jag. Som församling är det inte vår uppgift att bygga murar, det är vår uppgift att skicka ut inbjudningar! Och visst är det en roligare uppgift att skicka ut inbjudningar än att vara ordningspolis. Välkomna hit!
Här får alla som vill fritt dricka av livets vatten.