Saturday, January 30, 2010

Nåd och tjänst

Jag ser en bild framför mig, en bild från tv, en bild av svenska Hollywood frun: Anna Anka. Jag vet inte om ni hängt med i svängarna kring henne. Men hon var ju med i en dokumentär förra året på tv: där tv-tittarna fick följa med in i hennes liv som lyxhustru till Paul Anka. Ett liv i oerhört överflöd och lyx. Ett liv där allt är välorganiserat och allt kan köpas för pengar. I ett avsnitt håller Anna Anka en utläggning om hur svårt det är att hitta bra tjänstefolk – eller städerskor. Hon kräver perfektion: men betalar inte mycket i lön. Hon ondgör sig över sin senaste städerska, en kvinna med mexikanskt ursprung: som tydligen inte ställt tillbaka parfymflaskorna i badrummet på det sätt som hon vill ha det. Oduglig: säger hon: oduglig...ska det vara så svårt???? Den mexikanska kvinnan får sparken direkt: ingen uppsägningstid, ingen värdighet. Bara tack och hej – för så går det om man är en oduglig tjänare...

Och så uppmanar Jesus oss att säga i dag: att vi är odugliga tjänare! Vad menar han? Att vi inte är tillräckligt bra i Guds ögon? Att vi förtjänar att få sparken??

Ja vad händer egentligen med dagens bibeltext om vi väljer att använda oss av den här moderna bilden av Anna Anka och den mexikanska städerskan?

Vad händer om vi tolkar texten som att vi är som en mexikansk tjänare som arbetar för överklassen i USA – och Gud är Anna Anka...Ja – personligen har jag svårt att känna igen Gud, det blir en osympatisk Gudsbild...En Gud som ger dålig lön och som kräver väldigt mycket av oss i gengäld. Att vi ska uppnå perfektion, att vi ska arbeta stenhårt och slå ner blicken i golvet när husets härskarinna kommer.

Jag har svårt för den bilden – det är ingen Gud som vill ha relation med mig, det är en Gud som ser mig som ett redskap för sina egna syften, det är en Gud som kräver för mycket...Men så kommer jag ihåg en annan bild! En bild där Jesus vid måltiden med sina lärjungar sätter sig och tvättar sina lärjungars fötter. Han ödmjukar sig och tar sig en tjänares gestalt: han gör det en tjänare gör...

Så vad händer om vi vänder på bilden: Hur blir det om det är den Mexikanska städerskan som är Jesus: Den ödmjuke tjänaren...och att det är vi som är Anna Anka?

Tänk om det är vi som är blinda för allt det vi äger och har...Att vi tar livet för givet? Kanske är Jesus (tjänaren) eller hans helige ande som en damvippa som noggrant går igenom huset och världen. En livgivande gudsvind som städar och ordnar: så till den grad att vi tar det vi har för givet...livet, hälsan, relationerna. Men så plötsligt står ”parfymerna” fel i badrummet eller något går sönder. Kanske är det bara en strunt sak: något vi önskade som inte inträffade – eller ett bråk med en vän som borde kunna försonas men där stoltheten sätter käppar i hjulet. Men ibland kan det ju också vara något riktigt som stör vår tillvaro. Något går fel i livet- det vi tar för givet har blivit hotat...

Kanske har ondskan och döden vunnit en delseger: någon blir sjuk, en olycka händer – någon vi älskar dör.

Då blir vi blir arga på Gud, upprörda: vilken oduglig tjänare du är!!! Vi ”sparkar Gud” när han inte lever upp till våra förväntningar och bilder...Ska det vara så svårt!!! Ropar vi ut i världsrymden. Om du fanns skulle du inte tillåta att detta hända!

Tänk om det är så: att jag är som Anna Anka?? Det är ingen jätterolig bild – för det är ju en bild som avslöjar att Gud arbetar väldigt hårt för mig, men att jag sällan är nöjd. Och om vi drar det hela till sin spets så är väl sanningen den att Gud ger mig den största gåvan av alla, varje dag – nämligen livet själv. Och Jesus, tjänaren, har gjort allt för mig – genom döden på ett kors så öppnade han vägen till ett evigt liv..Som han ger mig helt gratis. Det räcks mig utan att jag tänker på det – kanske tar jag det för givet? Och allt det arbete som Gud gör, som den mexikanska städerskan gör, betalar jag knappt för. Jag kan inte uppskatta dess verkliga värde...Och jag ger väldigt lite tillbaka.

Fast kanske blir det bilden också för hård? Lite för onyanserad trots allt? Det är ju faktiskt inte alltid lätt att vara människa. Det är inte alltid lätt att vara Anna Anka, fast hon har så mycket pengar – och det är inte alltid lätt att vara du och jag. Någonstans är vi väldigt sällan Herrar eller härskarinnor över våra liv. De flesta av oss är tjänare på något sätt. Vi tjänar våra barn, våra arbetskamrater, våra vänner, föräldrar och äkta makar så gott vi kan. Till och med Anna Anka är en tjänare...Men vi är inte de bästa av tjänare – kanske är vi faktiskt ganska ofta dåliga tjänare - för vi orkar inte alltid tänka på vår nästa, vi orkar inte alltid se och ta emot livet som den gåva det är. Vi tar livet och det eviga livet för givet: och vi glömmer glädja oss över nåden...När vi gör det, ja då är det också svårt att själv orka tjäna sin medmänniska.

Men just för att Gud inte är Anna Anka som ser oss som redskap för sina syften. Utan är en tjänare som ger oss allt: så är min tro att Gud älskar oss trots vår bristfällighet. Att Gud faktiskt förstår hur det är att vara människa. Men det betyder inte att Gud ändå hoppas på oss – att Gud tror på oss och vår förmåga att bli bättre tjänare. Att vi faktiskt kan ge mer av oss själva till andra, både människor nära mig och människor jag inte känner.

Men Gud förväntar sig inte att vi ska klara det ensamma: vi får hämta kärlek och kraft hos Kristus: han som är vår främsta förebild: han som är den främste tjänaren. Endast i ljuset av honom kanske vi klarar att ta hans ord till oss i dag: för om min djupaste längtan faktiskt är att bli lik Kristus – ja då är jag gärna en dålig tjänare, för som en dålig tjänare är jag i alla fall mer lik Jesus: än om jag inte vore en tjänare alls.