Det var natt igen, och precis som alla andra nätter innan så satt de där runt elden. Vaktade och lyssnade efter rovdjurens steg i mörkret. Fåren vilade tätt intill varandra. Det var en helt vanlig natt – precis som alla andra nätter. Men den skulle snart bli annorlunda. Himlen kommer snart fyllas av ljus och sång. Herdarna runt elden kommer snart få ett budskap som är fyllt av glädje och hopp för världen och det mänskliga livet.
Änglarnas budskap till Herdarna för så länge sedan, är också deras budskap till oss här i denna julnatt. Också vi får ta emot budskapet att världens frälsare är född. Och vi får stämma in i Änglarnas lovsång till Gud, livets Gud, världens skapare.
Det budskap som vi får är stort och fyllt av en oerhörd glädje. Men samtidigt är den också svår att förstå – ja nästan obegriplig. För glädjen om att världens räddare är född, betyder också att vi behöver bli räddade från något. Budskapet i sig berättar att det finns något som bryter ner vår värld och oss själva. Ett mörker som inte vill vika undan. Ett mörker som kväver och bryter ner det liv som Gud skapat; ett liv som från början var skapat att levas i glädje, kärlek och gemenskapen.
Profeten Jesaja säger idag: Natten skall vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkert ser ett stort ljus. Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram..
Jesaja talar om att natten och mörkret kommer att ge vika. Ett stort ljus ska bryta igenom och stråla för alla människor som lever i mörker.
Världen och vi alla behöver ljuset, det ljus som tränger undan mörkret i oss själva och i världen. Det är min fulla tro att vi behöver ljus för överhuvudtaget kunna leva, och då menar jag inte främst det ljus vi ser med blotta ögat, utan framförallt det ljus vi behöver innuti. Det ljus som är kärlek och värmer det frusna i oss själva.
Vårt självförakt, vår missunsamhet och vår rädsla.
Det ljus som är hopp, som hjälper oss att tro att det goda trots allt kommer att segra. Det hopp som ger oss kraft att orka kämpa för oss själva, våra barn och varandra. Det ljus som tränger undan allt mörker i vår värld och som visar oss vägen i det liv som har getts till oss.
Att vi behöver ljuset, att vi längtar efter ljus, det ser vi i vår kyrka här i natt. Alla ljusen som brinner, i våra bänkrader, i fönstren, på ljusbågen och på altaret. Ljuset, värmen och friden här inne i natt är bilden för vår innersta längtan efter ett liv som genomströmmas av kärlek till oss själva, till andra och till Gud.
Men ljusen här inne, är som jag sa, just en bild för vår längtan. Visst tränger ljusen undan mörkret här inne i vår kyrka, men det är bara för stunden. Det stora ljuset som strålar fram över alla människor som bor i mörkrets land, det är ett annat ljus. Ett ljus som ständigt kämpar mot det mörker som bryter ner glädjen, kärleken och gemenskapen.
Det ljuset strålar klart från Betlehem i natt. Det stora ljuset, är ljuset som stålar från ett litet barn i en krubba. Ett nyfött barn, ett nyfött liv. Det barn som kom att växa upp och själv säga; Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus.
Världens ljus är Jesus Kristus – vår och hela världens frälsare och räddare. I natt får vi möta honom som ett litet barn, lindat i en krubba. Men trots att han är liten har ljuset nu brutit in i världens mörker. Och vi är alla inbjudna att vandra tillsammans med honom och ta emot ljuset som skingrar mörkret i våra egna liv.
Inbjudan räcks till oss här och nu, i brödet och vinet som snart kommer att brytas och delas i gemenskap, får vi ta emot Jesus som är Gud själv.
I det lilla barnet i krubban, i friden i vår gemenskap här i kyrkan. I nattvardens bröd och vin räcker Gud oss sin kärlek, sitt ljus och sin frid och vi får tillsammans med änglarna sjunga vår glädje till Gud, livets Gud och världens ljus.
