Tro, Hopp & Kärlek

Funderar jag en hel del på just nu, varför kanske ni undrar. Jo Svenska kyrkans unga i Linköpings stora tältläger på Grönebo närmar sig med stormsteg, och jag har fått den fina äran att vara kaplan för detta supertrevliga arrangemang. Därav grubblerier kring dessa viktiga ord...Vad står de för egentligen? Tro, hopp och kärlek - ord som vi gärna slänger oss med i kyrkan, ord som så lätt tappar innebörd men som är de vackraste och viktigaste vi har. Vad tänker ni bloggläsare om dessa ord: vad betyder de för er?

Men förutom det så är livet härligt - semestern är i full gång och imorgon så ska jag och maken gå sörmlandsleden ett par mil. Ska bli skönt att komma ut i naturen och njuta av sommaren. Vad gäller min viktminskning så har jag nu tappat 11 kg, 5 kvar - vi får se om jag ror det i hamn men känner redan nu att jag ändå lyckats! Så om 3 veckor så tänker jag ta mig en gränna knäckesmörgås med ost på, för det är faktiskt det som jag är mest sugen på - konstigt eller hur.

Allt gott

15 seconds of fame...

I Söndags gick jag och maken självklart och röstade och till min förvåning blev jag intervjuad i tv4:as lokal tv. Sånt händer aldrig mig, därför länkar jag här denna ovanliga händelse för er som ibland läser min blogg...

Det går framåt!!!

Jajamensan! Det går framåt med mycket; dels tiden...nu närmar sig 30 års dagen med stormsteg, en sommar kvar så är man definitivt vuxen. (Och jag har då verkligen ingen 30 års kris!!!)

Något annat som närmar sig är en bättre vikt, av de 16 kg jag bestämt mig för att ta bort så har 6 kg försvunnit. Nu är det "bara" 10 kg kvar. Men räknar med att fixa det under sommaren: så ingen glass eller grillfester för mig, men vet att det är värt det - sen.

Så just därför lägger jag här ut en bild av det jag just nu längtar allra mest efter; en grillad bit kött med fräscha grönsaker...Mmmm

Nutid o framtid

Våren går alltid så fort. Det var inte länge sedan jag tittade igenom hela vårens schema och stilla undrade hur allt skulle hinnas med: påsk och skolvandringar, vardagsgudstjänster, läger, valborg och konfirmationer. Men nu är jag där, allt är avklarat för den här våren. Och mycket av ovanstående var fyllda av församlingsbor, glädje och Ande! Så det är med mycket tacksamhet som jag ser tillbaka på den här våren.

Sen kan jag ju alltid vända blicken mot framtiden och det är mycket spännande som ligger i sina lindor framöver, både på jobbet och privat. Mycket ser jag fram emot höstens konfirmandarbete, ska bli oerhört roligt att få prova på att arbeta med rollspel som metod. Vilken tur att det finns trevliga och duktiga människor som ställer upp och hjälper till ideellt - TACK J & C. Vi får se hur det går, men efter några år som församlingspräst så tror jag ändå att det är viktigast att våga prova grejer - sen om det funkar eller inte - det är mindre viktigt.

I min personliga framtid hoppas jag också att jag kommer vara i bättre form framåt hösten - har valt att helt satsa på min egen hälsa närmaste 6 månaderna. Det är med fasa jag inser hur jag prioriterat bort mig själv de här första 3 1/2 åren som präst. Så nu är det strikt diet och träning som gäller en kortare period sedan är det dags att ta tag i nya matvanor. Känner mig laddad - jag förtjänar en bättre hälsa!!!

Nu ska jag ut i våren och ta mig en lång promenad. Livet kunde verkligen vara sämre.

Våga vara kyrka

I en debatt artikel i Kyrkans tidning (23/4-09) så försöker Annika Borg att lyfta fram det, enligt henne, populära talesättet: Vi måste våga vara kyrka.

Enligt Annika Borg är det populärt bland unga präster och hon undrar vad det står för, hon föreslår istället att vi borde använda oss av "Våga vara människa".

Jag tycker Annikas paroll är mycket bra! Vi behöver definitivt våga vara mer mänskliga, mer de vi är och mindre försöka vara såsom gud...

Men jag ser faktiskt inte det provokativa i orden "Våga vara kyrka"! Det kommer givetvis från en trött ung generation kristna som vuxit upp med gudstjänsten som en exprimentsverkstad och där samtal om livets frågor, om Jesus, försoningen och mening inte lyfts fram tillräckligt tydligt.

När jag använder orden: "Vi måste våga vara kyrka" så betyder inte det att vi helt plötsligt ska gå runt och vara omänskliga, givetvis inte. Men jag tänker ändå att vi måste börja våga tala om tron och icke-tron, om lidandet och smärtan, om närvaro och frånvaro. Vi måste hämta kraft och bygga gemenskap i bön, våga blotta oss och vara svaga och sätta Jesus Kristus: Förebilden, Människan, Guden, Försonaren, Frälsaren, Medvandraren i centrum - då står nämligen också människan i centrum men vår lovsång går till Gud - alltings ursprung och mål.

Bör Svenska kyrkan splittras?

Följande kommentar skrev jag på "Stora syster i vassens" blogg. När jag läste igenom mitt inlägg igen så insåg jag nog för första gången att finns en djup rimlighet i en splittring av svenska kyrkan? Dock så måste detta vara ett gemensamt beslut - för jag tror verkligen inte på att "slänga" ut varandra, utan detta måste i så fall ske utifrån synen på att detta är det bästa för alla i kristi kropp.

Vi hör ju alla ihop genom dopet med Kristus - men kanske klarar vi inte denna gemenskap fullt ut i det världsliga här och nu???


"Problemet är ju inte att vi ska söka en konfrontation för att sedan se vem det är som "vinner" så att kyrkans mening ska bli tydlig. Kyrkan fattar sitt beslut i september - och DET är då kyrkans grundläggande hållning. Jag tror tyvärr att vi är på väg till punkten då det inte kommer hålla längre i vår kyrka - kanske är en kyrkosplittring att föredra??? Just för att vi inte ska behandla varandra så illa som kvinnoprästfrågan är ett bevis för kan ske...Är det inte enklare att se, bemöta och respektera varandra i ekumeniska sammanhang. Kanske är Sverige redo för en Luthersk frikyrka och En svenska kyrkan?

Alla medlemmar skulle kunna få välja vilken kyrka de vill tillhöra och sedan fördelar vi kyrkor o församlingshem sinsemellan.

Tyvärr är väl de stora förlorarna prästvigda kvinnor som har en klassiskt äktenskapsteologi. För i ena kyrkan går det inte att förena sin äktenskapsteologi och i den andra kommer det inte att gå att vara kvinna o präst.

Men undrar om inte våra medlemmar ändå vinner mest på detta - och i trohet för vårt uppdrag - att föra ut evangelium till människor, så undrar jag ändå inte om detta skulle vara det ärligaste och bästa. För ett inomkyrkligt (primärt prästerligt) krig som kommer rulla ytterliggare 50 år - det vet jag inte om någon av oss orkar...

Hur tänker ni andra???"

Jungfru Marie bebådelsedag

En vän frågade efter min predikan i söndags, så jag lovade att lägga ut den på bloggen för henne och andra att läsa.


Du är det finaste jag vet! Säger en pappa till sin dotter på kvällen.

Åhh är den till mig - tack! Säger en farmor när hon ser sitt barn-barns teckning.

Jag älskar dig! Viskar kvinnan till sin älskade på morgonen.

Tänk att ord kan rymma så mycket kraft! Har ni tänkt på det någon gång? Alla de där kraftfulla orden som vi alla behöver få höra. Det där orden som ger livet mening och glädje. De där orden som talar till oss om att vi är viktiga och värdefulla. Orden som berättar att vi betyder någonting.

Men det finns också andra ord: ord som bryter ner och förstör, och de är minst lika kraftfulla.

Vad ful och äcklig du är: säger tjejen till killen i korridoren i skolan.

Försvinn härifrån – jag vill inte ha dig här! Säger den berusade mamman till sin son.

Jag hatar dig, du är ju helt värdelös: skriker mannen i ansikte på sin fru på fredagkvällen.

Ja ord kan verkligen rymma mycket kraft. I orden finns makt – både att ge livsmening men också makt att bryta ner livet och vårt värde.

Ibland kan man undra vilka ord som är de starkaste? Är det de positiva eller de negativa orden?
Jag har fått det berättat för mig att om vi som människor får höra ETT negativt ord – så krävs det 10 postitiva ord för att väga upp det dåliga. Så om någon säger att jag är värdelös – så måste 10 andra människor berätta för mig att jag är värdefull, för att jag ska kunna tro att jag är det igen.

Ja, mänskliga ord är verkligen starka och kraftfulla. Och om mänskliga ord på riktigt kan förändra liv – hur kraftfulla är då inte Guds ord?

Genom en budbärare – en ängel, talar Gud till Maria. Ängeln förmedlar kraftfulla ord: ord som andas förväntan och liv! Ord som berättar om ett barn som ska födas, ett barn som ska bli stor och kallas den Högstes Son.

Jag tänker att det som sker där, i rummet mellan Ängel och Maria är precis samma sak som när pappan viskar: Du är det finaste jag vet, till sin dotter. De där orden som gör dottern trygg och som får henne att förstå att hon faktiskt på riktigt är fin och älskad. Det är ord som skapar liv.

Ängel kommer med samma ord till Maria, ord som gör henne trygg och som får henne att förstå att Gud älskar henne. Först då kan hon säga: Må det ske med mig som du har sagt! Och då kan också det nya livet börja vävas i Maria.

I de goda orden skapas livet – ditt och mitt liv.

Och livets namn är Jesus Kristus.