Thursday, March 30, 2006

Ny ärkebiskop

Jaha, så var det klart. Anders Wejryd blir svenska kyrkans nya ärkebiskop. Det är bara att gratulera. Känner att jag vet för lite om honom för att uttala mig om hur han kommer axla manteln efter KG Hammar. Tiden får utvisa.

Känner dock en liten sorg över att det just var Växjö biskopen, vilket inte har något med Anders Wejryd att göra. Utan det faktum att det nu blir biskopsval i Växjö - och jag tror att det ska mycket till att Växjö väljer en kvinnlig biskop efter Anders. Med tanke på det stiftets brottning med kvinnliga präster. Snart går Christina Odenberg i Lund i pension, det är inte heller säkert att Lund väljer en kvinnlig biskop efter henne. Så framtiden känns ganska mörk enligt mig, att det finns en stor risk att vår kyrka, som haft ett ämbete för män och kvinnor i snart 50 år, kommer vakna upp nästa år - 2007 och inse att vi har 12 manliga biskopar och en kvinnlig.

Djup sorg är det enda ord som i såfall skulle beskriva detta faktum för mig.

Men som sagt stort grattis till nya ärkebiskopen.

Sunday, March 19, 2006

Kunde bara inte låta bli!

Kurt från Göteborg har varit vänlig att citera mig som new agare; mitt svar! Tja...kunde bara inte låta bli!

Intressant blogginlägg

Det finns ett intressant blogginlägg på Anders spontana utrop som berör den kristna högerns alllt starkare position i bl.a. USA. Läsvärt enligt min mening och tankeväckande.

Heliga möten

Josef och Maria står på temeplgården i Jerusalem. Liksom många föräldrar före dem har de vandrat upp till templet i den heliga staden med sitt nyfödda barn. De har kommit för att bära fram sitt barn inför Gud. På tempelgården finns det också den dagen två gamla människor, Symeon och Hanna.

Där på temelgården sker mötet, ett möte över generationsgränserna, ett möte mellan den nyfödda, mannen och kvinnan mitt i livet och mannen och kvinnan i slutet av livet.

På temeplgården sker ett gudomligt möte, ett möte där hela mänskligheten är representerad. Ung och gammal, man och kvinna.

I vår tid, där vi lever så skilda från varandra. Där vi nästan uteslutande umgås med människor i vår egen ålder, efter intressen och efter ekonomi. Blir det här mötet en mycket tydlig bild för oss om Guds rike – Gud är där vi alla är. Mötet blir därför också en tydlig bild av vad Kyrkan bör vara. Kyrkan är främst en mötesplats för alla oavsett om vi är män eller kvinnor, unga eller gamla.

Kanske är mötet på tempelgården också den starkaste bild vi har för nattvardens djupaste innebörd: ”En enda kropp, och en enda mänsklighet

I mötet mellan människor sker det gudomliga saker, där finns Gud!

I seendet av den andra finns Gud alltid närvarande.

Friday, March 10, 2006

Att tro det omöjliga

Blev ombedd att skriva i församlingsbladet tema påsk. Så här blev det:

Att våga tro det omöjliga

Kvinnorna måste ha sprungit så fort de bara kunde, sprungit så fort benen bar dem. Jag kan se dem framför mig, när de springer in på gårdsplanen till huset där Petrus och de andra lärjungarna sitter gömda. Med andan i halsen ropar de; ”Han lever, Jesus lever.”
Tänk att få ge ett sådant glädjebud! Jag undrar ofta hur de kände sig, kvinnorna vid graven. Att få se det omöjliga, att få ge ord för det ofattbara: ”Han är inte död, han lever!”
Men de möts med tystnad och misstänksamhet, de andra lärjungarna tror inte på dem. Kanske inte så konstigt, hur ska man kunna tro något sådant? Hur kan man tro på det omöjliga? De visste ju att han var död, de hade ju sett honom plågas till döds på korset. Den livlösa kroppen som bars bort.
Men Petrus blir osäker, tänk om kvinnorna talar sanning? Tanken sätter sig i kroppen på honom och han får ingen ro. Tänk om? Han är tvungen att ge efter för tanken. Så fort han kommer utanför huset börjar han springa. Han springer så fort benen bär honom. När han kommer fram tvekar han en sekund, sedan lutar sig in i den öppna graven. I gravens dunkel möter hans blick den tomma linnesvepningen.

Tom är graven i klippan, vet någon var mästaren är?
Bindlarna ligger därinne kvar, men själv är han inte där.
Uppstått har Jesus, hurra, hurra.
Han lever, han lever, han lever än.
(Margareta Melin)

Thursday, March 09, 2006

Nu är det snart dags!

Tur att jag är ledig på måndag - då blir det till att krypa upp i soffan med en stor kopp kaffe och titta på ärkebiskopshearingen. Ska bli intressant att höra vad Sahlberg säger!

Alltså måndag kl 10.30, svt24...

(Har ingen klar favorit ännu)