Wednesday, October 18, 2006

Mycket som har hänt sen sist.

Oj vad tiden har sprungit iväg. Mycket att göra med det mesta men som jag har tur att mitt jobb är skoj och meningsfullt. Har mässa för små och stora på söndag - tema "trons kraft". Har funderingar som inkluderar:

Ett tyghjärta
Röda rosor
En vigselring
Kalk och patén

Samt 100 st chockladguldpengar.... någon som kan gissa vad jag vill berätta om för barnen?? =)
(en liten hint: Delande är en kärlekshandling)

Mycket har hänt sedan sist jag skrev, vi har ju bl.a. fått får första kvinnliga biskop sedan sv.kyrkan skildes från staten. Jag kan bara säga hipp hipp HURRA!!!

Dessutom har Växjö valt en ny Biskop, Thidevall, som jag inte vet något om egentligen. Vi får väl hoppas att det blir bra.

Såg också att Sidenvall & co har ordnat med ny prästdeklaration. Denna gång det föreslagna beslutet om kyrkogemenskap mellan sv.kyrkan och missionskyrkan. Jag är inte förvånad att den romerskkatolsk-anglikanska högkyrkligheten känner sig rädda. Både deras ämbets och nattvads teologi blir ju hotad. För min del är det annat än det som bekymmrar lite och det är snarare församlingssyn. Som folkkyrklig där jag ser dopet som församlingsgrundande är jag orolig för hur det kommer gå ihop med den mer frikyrkliga bekännelsegrundade församlingssynen. Men att präst/pastor primärt är en ordningsfråga och att nattvarden både kan vara vårt största mysterium och en symbolhandling det är inte så svårt för mig att få ihop.

Sen är det ju detta med dopsynen. Men vi döper ju själva både barn och vuxna i vår kyrka och vad jag har förstått så betyder inte kyrkogemenskapen att vi måste börja med barnvälsignelse - eller att missionskyrkan måste sluta med det.

Vi får väl se vad som händer.

4 comments:

Bengt said...

"Samt 100 st chockladguldpengar.... någon som kan gissa vad jag vill berätta om för barnen?? =)"

Du kanske skulle lära dom om liknelsen i Mat 25:14-30

Det är bra lärdom. :-)

Mvh Bengt

Liza said...

Jo det är en stark bild av förvaltandet av sin kallelse och sitt lärljungaskap. Är vi så rädda för Guds dom att vi blir "slöa" förstenade och inte vågar handla?

Det tål att tänkas på.

/Liza

Munken.TM said...

Nja, jag skulle inte påstå att vår nattvardsteologi i grunden är hotad.

Jag skulle säga att vår nattvardgemnskap med Svk är hotad i Grunden. Och de flästa av oss anglo-katoliker i Sverige är fostrade av svenska kyrkan och vi älskar henne som vår engen mor men vi är bekymrade och många av oss har inte lämnat svenska kyrkan heller utan är fortfrande medlemar.

Och det är ett stort bekymmer om missonkyrkans pastor kommer och firar högmässan en söndag och inte alla som tillhör församlingen kan gå i comunion för då är församlingsgemneskapen helt bruten.

Det är de probelmet som är det stora. Inte om missonskyrkans pasotr har rätt vigning eller inte..

Pax Liza ( Som vanligt tycker jag om att läsa dig) ;)

Liza said...

Hej munken,

Jag tror faktist att det faktiska samarbetet kommer handla om gemensamma gudstjänster och annan typ av församlingsverksamhet. Detta behov är störst på landsbygden.
Men visst ok - du ahr inte helt fel i ditt inlägg. Vår nattvarsteologi skiljer sig åt ganska mycket - men problemet ligger förmodligen hos oss och inte hos missionarna. Med det menar jag att vi har samma grundhållning till missionskyrkan, som romersk-katolska kyrkan har till oss!

Men visst, det tål att tänkas på. Men som sagt för mig, som redan jobbar nära missionskyrkan ute på landsbygden - så är problemet församlingssyn. Men där torde ju missionskyrkan och den anglo-katolska grupen ligga närmare
varandra =)?

Fridens!