Hjälparen kommer.

Varför behövde de första lärjungarna en Hjälpare? Varför behöver vi som är kristna idag, en Hjälpare?

Jesus säger att det är för att vi inte ska komma på fall. Sedan nämner han allt det som skulle komma att hända de första kristna för nästan två tusen år sedan. Att de skulle bli uteslutna ur synagogorna, och att de skulle bli dödade och missförstådda.

Den intressanta frågan är då, tycker jag, vad det är som Jesus vill att vi inte ska falla ifrån. Något mycket viktigt måste det vara, men också något mycket svårt. Eftersom vi uppenbarligen inte klarar det utan hjälp.

Det romerska riket under 100-talet, då de första lärjungarna levde och verkade, påminde på många sätt om vårt samhälle. För det första så var romarriket ingen enhetlig kultur, utan riket bestod av massa olika språk, filosofier och livsåskådningar. Det var en enda stor kulturell fruktsallad skulle man kunna säga. Dessutom var det oerhört stora skillnader mellan människor. De liksom vi, var oerhört segregerade. Det fanns de som var priveligierade; de som var fria, ägde mark, titlar och därmed makt. Och så fanns det stora flertalet. De som inte var fria, de som inte ägde någon mark, någon titel och därför inte hade någon makt.

De maktlösa var fattiga män, alla kvinnor och barn, och alla hundratusentals slavar. Varken, fattiga, kvinnor, barn eller slavar hade ett eget värde. Dvs. ett värde just för att dom var dom. Som människor var de värdelösa – men som egendom hade de ett värde. Både slavar, kvinnor och barn var den fria, rika mannens egendom. Denna uppdelning mellan att vara fri och att vara ägd, att vara rik och att vara fattig, gjorde givetvis att människor inte umgicks. Man umgicks bara med sin egen grupp. Kvinnor och män möttes mycket sällan, än mindre pratade med varandra. Slavar umgicks såklart inte överhuvudtaget med någon som inte var slav.

Men så plötsligt kommer det en grupp människor, som bryter alla de här kulturella och sociala mönstren. De kallar sig kristna, eller de som följer Kristus. De utmanar genom att träffas i hemmen – och de träffas oavsett tillhörighet. Både slavar och fria, män och kvinnor möts och delar gemenskap. De samtalar ihop. Ber tillsammans och delar måltider. Dessutom gick de ut med mat till de fattiga och sjuka i städernas olika slumområden.
Dessa människor – de som kallar sig Kristna – växer och blir allt fler. Många slavar och kvinnor, men också män dras till gemenskapen. De ger sig själva ett värde: De tillhör ingen annan Herre, de väljer själva: deras enda Herre är Kristus. De ser sig som värdefulla, Guds barn. Gud har användning för dem; för att breda ut Guds rike på jorden.

Men vad brukar hända när människor utan makt plötsligt vänder upp och ner på värderingar. Jo, då blir de som har makt rädda. Då måste det bekämpas med all kraft. Det är då människor börjar hitta på saker om den andra gruppen. En del nidbilder av kristna på den tiden var att eftersom män och kvinnor umgicks tillsammans så måste de givetvis hålla på med massa konstiga sexuella ritualer. Dessutom var kristna kannibaler. De säger det ju själva: att de äter Kristi kropp och blod. Så mycket lättare det är sen, att förfölja och döda. Det går ju bra – eftersom de är så farliga och konstiga!

Om vi vågar och orkar, visst känner vi igen mönstret! Hur ofta har inte kyrkan själv gjort och fortfarande gör, så mot andra grupper; mot judar, mot slavar, mot kvinnor, mot homosexuella.

Makt förmörkar våra ögon - makt gör oss blinda för sanningen. Det är därför vi idag också behöver hjälp. Vi behöver hjälp att se vad som är evangelium! Och vi behöver hjälp att se att utmaningen är den samma för varje generation av kristna. Att leva evangelium, det är att avsäga sig makt. Endast när vi gör det kan vi stå upp för och tillsammans med dom som är maktlösa. Att våga satsa på sann kärlek och gemenskap, det har alltid utmanat människor, det har alltid gjort människor rädda.

Och jag tror att det krävs mycket kraft och mod för att orka våga stå upp för kärleken. Därför är det skönt att veta att vi inte är lämnade ensamma, att vi inte behöver orka allt själva:
Jesus har sänt oss en Hjälpare. Sanningens Ande!

Här jobbar jag!

Nu när jag jobbat några månader så insåg jag nyligen hur snabbt det går att bli förtjust i kyrkorna där man tjänstgör. I pastoratet där jag är placerad under mitt första år, finns det 3 kyrkor.

Ledbergs kyrka byggd 1851.








Kärna kyrka byggd 1894.










Kaga kyrka byggd på 1100-talet.










Kom gärna och besök någon av kyrkorna ifall ni skulle ha vägarna förbi östergötland!

Lycklig!

Jag är så glad och lycklig!
Äntligen har jag konfirmerat min första konfirmander! Vilken upplevelse - "mina" ungdomar har plötsligt blivit så stora =) och de var bara så superduktiga allihopa. "SÅ STOLT"

Det finns inget som slår den där känslan när en ung människa uttrycker en egen tanke om livets svåra frågor. Att få slå följe en stund på deras livsväg är ett privilegium (även om man glömmer bort det många gånger under vägens gång), men oj vad tufft det är att släppa dom sen. Kanske en bra träning i föräldraskap????

Ska väl tillägga att förutom den fantastiska konfirmationen - så är det ju givetvis superfräckt att FINLAND vann eurovision!!!! HARD ROCK, HALLELUJA! GO LORDI...(Detta har givetvis inget att göra med mig passion för rock och hårdrock)