Predikan 2 advent

Jag vet inte hur många av er som har sett filmerna: sagan om ringen?
Själv så tycker jag väldigt mycket om de filmerna. I dem finns det framförallt två scener som jag kom att tänka på när jag funderade över den här söndagens evangelietext.

Den ena scenen utspelar sig efter det att trollkarlen Gandalf upptäckt att hans vän och mentor trollkarlen Sauruman har alierat sig med ondskan, Sauron. Gandalf har har efter ett våldsamt bråk med Sauruman blivit fast uppe på taket på det stora tornet i Isengard. Nedanför så pågår upprustningen inför kriget. Skogen skövlas och bränns, och i de brinnande eldarna smids vapen. En armé av ondska håller på att växa fram och allt är mörker och regnet forsar från himlen. Allt hopp verkar borta. Men just då – så händer något, till synes ganska obetydligt, i regnet får Gandalf syn på en liten fjäril. Trotsigt flyger den genom regnet och mörkret, genom ljudet från vapenskrammel och brinnande skog tar den sig fram. När Gandalf får syn på den – så väcks hoppet i hans ögon. Fjärilen kommer med bud om liv – och så länge livet fortfarande kämpar så finns det hopp! Jag tänker att den fjärilen är en utmärkt bild för hoppet. – det kan vara litet och skört – precis som en fjäril, men trots att det kan verka litet och knappt märkbart så har det ändå förmågan att väcka rättvisans och trons glöd i en människas hjärta. Och om den lågan brinner så har vi som människor förmåga att klara mycket mer än vi själva tror – så länge det finns liv så finns det hopp.

Jesus talar också om det här i dagens bibeltext: Det gör han när han säger att vi kan se att Guds rike är nära, genom de självklara men enkla tecknen, så som blommorna blommar i fikonträden när det är vår – då vet vi att sommaren är på väg. Men Jesus talar också om att vi ska vara på vår vakt och hålla oss vakna. Jag tänker att det finns en risk att vi misstolkar de här bilderna – eftersom de kan väcka fel sorts känslor i oss – hur då?

Jo jag tänker särskilt på detta med bilden av att vi ska hålla oss vakna och vara beredda. Strax är riket här...det kan lätt tolkas som en anspänning – att något otäckt är på väg. Och det är ju lite olyckligt eftersom det ju faktiskt är precis tvärtom: Att Guds rike är nära är ju något att vara glad över. Tecknen på Guds rike, borde väcka vår glädje och vårt hopp och rusta oss med kraften att fortsätta arbeta för det. Och då måste ju den självklara följdfrågan bli: varför då? Vad är Guds rike?

Jag skulle säga att Guds rike är det tillstånd i oss själva och i världen, när Guds vilja råder. Dvs när vi lever efter det som är gott. Guds rike är det goda som Gud vill för oss och världen. Och jag tänker att ibland så ser vi Guds rike tydligare och ibland så är det mer gömt för oss. Det finns där hela tiden men det är så mycket som skymmer och gömmer det – ja på ett sätt gör det osynligt för oss.

Det som döljer Guds rike är allt det som vi människor gör för att bryta ner världen och skada varandra. Tittar vi ut i vår värld just nu så är det mycket som skymmer: vi är väl alla medvetna om hotet mot vår miljö...för att inte glömma alla olika konflikter i vår värld. Sedan har vi ju aids katastrofen och kvinnor och barns situation i världen. Ja, mycket är det vi människor gör som skadar skapelsen och varandra...allt detta skymmer Guds rike – eftersom krig, våld och förtryck är inte vad Gud vill för världen och för oss.

Bibeln berättar att Gud vill det motsatta: Gud vill fred mellan människor, Gud vill att vi ska känna frid i oss själva, Gud vill att kärleken ska breda ut sig mellan människor och i hela skapelsen. Guds rike är nära, varje gång som vi osjälviskt gör någonting för en medmänniska, Guds rike är nära varje gång som vi står upp för kärlek och rättvisa, när vi väljer vänskap istället för krig, varje gång vi hittar förmågan att förlåta både oss själva och andra människor. Guds rike är nära när vi som människor tar ansvar för våra handlingar och vårt liv. Guds rike är nära varje gång vi ber, lovsjunger och tar emot Jesus Kristus i bröd och vin....För då så är vi för en stund i den gemenskap som vi är tänkta att leva i; nämligen i gemenskap med Gud, och med varandra.

Tittar vi oss bara omkring så finns det många tecken på att Guds rike är nära – att det finns i oss och runt omkring oss. Men det är lätt att bli blind av allt som bryter ner och gömmer det... Jag tror det är viktigt att vi letar efter tecken, så att vi inte tappar modet och förlorar hoppet...hoppet om livet, hoppet om att det goda är värt att kämpa för, hoppet om att kärleken alltid är starkare än hat och hämd..För det är endast när vi har hoppet brinnande i oss – hur liten lågan än må vara – som vi också orkar vara med och kämpa för livet...För Gud behöver oss i kampen för det goda. Gud behöver oss alla för att göra Guds rike mer och mer synligt i världen.

Och vi är inte ensamma: Gud är med oss i vår kamp och Gud har gett oss det tydligaste tecknet för att godhetens rike är nära. Gud har gett oss det främsta hoppet för att kärleken och livet är starkare än allt annat: nämligen sin Son: Jesus Kristus.

Jag kan inte låta bli att tänka på ännu en scen från Sagan om ringen: nämligen ett samtal som Gandalf har med Aragorn – det här utspelar sig ett tag efter att Frodo och Sam (de små hoberna) har gett sig av mot Mordor med härskarringen för att förstöra den. Ingen har sett eller hört om livstecken från Frodo på länge – hans uppdrag är egentligen omöjligt och allt förnuft säger att han borde vara död: i den stunden frågar Gandalf: Tror du att Frodo lever?
Aragorn svarar: Vad säger ditt hjärta?
Gandalf svarar: det säger att han lever....

Det hoppet bär också vi som Kristna, grund hoppet, det hopp som saknar allt förnuft men som trots allt lever i våra hjärtan.

Tror du att Jesus lever?
Vad säger ditt hjärta?
Det säger att han lever!!!

å länge hoppet finns i våra hjärtan, även om det inte är större än en fjäril, eller trots att det stider mot allt sunt förnuft: så har livet och det goda en chans. För så länge det finns liv – finns det hopp och så länge det finns hopp, så kan Guds goda rike fortfarande bryta fram och bli synligt.