Josef och Maria står på temeplgården i Jerusalem. Liksom många föräldrar före dem har de vandrat upp till templet i den heliga staden med sitt nyfödda barn. De har kommit för att bära fram sitt barn inför Gud. På tempelgården finns det också den dagen två gamla människor, Symeon och Hanna.
Där på temelgården sker mötet, ett möte över generationsgränserna, ett möte mellan den nyfödda, mannen och kvinnan mitt i livet och mannen och kvinnan i slutet av livet.
På temeplgården sker ett gudomligt möte, ett möte där hela mänskligheten är representerad. Ung och gammal, man och kvinna.
I vår tid, där vi lever så skilda från varandra. Där vi nästan uteslutande umgås med människor i vår egen ålder, efter intressen och efter ekonomi. Blir det här mötet en mycket tydlig bild för oss om Guds rike – Gud är där vi alla är. Mötet blir därför också en tydlig bild av vad Kyrkan bör vara. Kyrkan är främst en mötesplats för alla oavsett om vi är män eller kvinnor, unga eller gamla.
Kanske är mötet på tempelgården också den starkaste bild vi har för nattvardens djupaste innebörd: ”En enda kropp, och en enda mänsklighet”
I mötet mellan människor sker det gudomliga saker, där finns Gud!
I seendet av den andra finns Gud alltid närvarande.
No comments:
Post a Comment