Wednesday, September 19, 2007

Bön om förlåtelse

Håller på att arbeta med min församlings veckomässa. Insåg att det inte fanns så många bra böner om förlåtelse. Så jag gjorde ett eget försök. För mig är det viktigt att bönen om förlåtelse är tydlig och visar vad det handlar om. Jag lägger ut den här på min blogg, om någon vill använda den får ni gärna det. Men maila gärna och berätta vem du/ni är först.

Liza.Hagberg@gmail.com

Gud, här står jag inför dig sådan jag är.
Skapad till din avbild, alltid älskad av dig.
Trots det har jag vänt mig bort från dig.
I min bortvändhet har jag hindrat din
vilja från att ske; i mitt liv, i andras liv.
Därför ber jag dig:
Hjälp mig att vända tillbaka och lita på
din förlåtelse,
för Jesu Kristi skull.

9 comments:

Kaplansgården said...

Två synpunkter:
1. I bönen beds aldrig om förlåtelse bara om hjälp att leva i förlåtelsen. Men för att man skall kunna ta emot förlåtelsen måste man väl be om den först.
2. Varför inte använda någon av kyrkohandbokens syndabekännelser? Själv tycker jag att "Jag fattig syndig människa" inte på något sätt förtjänar sitt dåliga rykte tvärtom menar jag den vara en av de mest evangeliska.

Liza said...

Jo jag tycker att bönen lyfter fram och hjälper den enskilde att se dels vad "synden" handlar om, men dels också att jag i min bortvändhet hindrar Guds vilja. Jag menar att vi ska undvika detta rabblande av "saker" som vi gjort fel. Det hör enligt min mening bättre samman med bikten. Fast å andra sidan tycker väl jag egentligen att vi inte borde ha bön om förlåtelse överhuvudtaget, då vi får syndernas förlåtelse i nattvarden.

Vi i Skänninge har precis skrotat: Jag fattig syndig människa...*hehe*

Kaplansgården said...

Ja, ni är hopplösa i Skänninge!!! På ett plan håller jag med dig. Jag är inte övertygad om att vi skall ha en syndabekännelse och avlösning i gudstjänsten. Jag menar istället att man skall börja direkt med introitus och kyrie. Samtidigt kan man fråga sig om man skall skippa syndabekännelsen så länge som biktseden i Svenska kyrkan är så svag.

Däremot tror jag att det är förödande för själavården om människor inte får vara tydlig i sin bekännelse, utan bara får en allmän syndauppfattning. Det är inte arvsynden vi skall be oförlåtelse för, utan verkssynderna, Arvsynden är inte vi skyldiga till och vi skall inte be om förlåtelse för våra urföräldrars syndafall. Arvsynden är ju syndens rot, inte själva synden. Däri tycker jag svagheten ligger i den syndabekännelse som du formulerat, jag uppfattar att det är benägenheten till att synda som din bön betonar, alltså arvsynden.

Liza said...

Jo, på ett plan håller jag med. Kanske behöver bönen tydligare innehålla orden: Därför ber jag; förlåt mig...

Men känner ofta att jag själv som gudstjänstfirare i kyrkbänken alltid stressat sitter och funderar över vad jag gjort under veckan som varit. Visst det borde man vara medveten om gärna innan gudstjänsten börjar. Men detta med överträdelser är inte alltid enkelt. Ibland är det mycket tydligt vad jag behöver be om förlåtelse för. Men ofta så tror jag inte att vi vet hur våra handlingar har verkat.

Så ställer mig fortfarande undrande till hela förlåtelsen och avlösningen - för den medför en risk till meningslöst rabblande eller inget alls.

Men tar med din tankar och funderar över dem. Tack för inlägget. =)

Hosanna said...

Håller eg. med Pär och har därför bakat in mina ringa synpunkter i din text.
För mig saknas det poetiska flytet i texten. Meningarna är för långa.

Ytterligare en synpunkt; om man ska omarbeta så ser jag nog det som viktigt att förenkla meningsbyggnad och ord så att även de som inte är normalbegåvade har möjlighet att hänga med.

Men du ska ha cred för att du ger dig i kast med uppgiften!

Gud, här står jag inför dig
sådan jag är.
Skapad till din avbild,
älskad av dig.
Trots det
har jag vänt mig bort ifrån dig.
I min bortvändhet
har jag hindrat din
vilja från att ske;
i mitt och i andras liv.

Jag ber dig om förlåtelse.
Hjälp mig att vända tillbaka.
Hjälp mig att lita på dig.

Liza said...

Hosanna,

Tack för bra tankar. Språklig melodi är inte alltid min styrka. Men tycker du har en poäng med det. Gillar ditt förslag - och tar gärna med slutet till vår agenda.

Tack för feedback!

Liza

Anonymous said...

Jag tycker att ni ska hålla er till kyrkohandboken. Jag håller med Pär om att "Jag fattig, syndig människa..." är underskattad och bad den med glädje under torsdagsmässorna i Uppsala domkyrka under min studietid där.
Vill du ha en modern och enkel syndabekännelse rekommenderar jag den som kyrkohandboken föreslår för familjegudstjänster (där den tyvärr bakats in i förbönen). Den är enkel och tydlig och dessutom antagen av kyrkomötet.

Liza said...

Jag fattig syndig människa - kan enligt min meningen verkligen missuppfattas så att det skulle handla om att jag som människa inte är värdefull. Vi ber om förlåtelse för våra överträdelser inte, men i "jag fattig" anser jag att vi gör oss små och förstärker vår skam över att vara dom vi är!

Vad gäller att följa handboken - jag anser det självklart att följa handboken på söndagens Högmässa. Men anser att ett visst mått av frihet kan vi ta oss i morgonböner och veckomässor.

Fridens

Anonymous said...

"Fattig" kan väl förstås som utan meriter och goda gärningar att visa upp. Just detta är väl centralt för kristen och inte minst luthersk tro - trots min egen ofullkomlighet och synd får jag komma i tro och ta emot Guds kärlek och förlåtelse. Det är dumt att bara stirra sig blind på dess inledning utan bönen är ju en helhet där Guds kärlek till oss betonas mer än i någon av de andra syndabekännelserna.

Sedan så är det säkerligen så att domkapitlet inte skulle hålla med dig om att du inte behöver följa kyrkohandboken vid veckomässor...