Livets bröd

Ibland så händer det att man lyckas skriva en predikan som väcker mycket tankar och känslor i en församling. Denna predikan, på midfastosöndagen gjorde nog det, efter responsen från församlingsbor att döma. (ni får ursäkta talspråket i texten, jag har börjat skriva mer i talspråk än i korrekt skrivspråk i mina predikningar...och har ingen lust att skriva om...)

I dagens Sverige har bröd blivit något farligt. Varför? Jo, i de moderna dieterna så är kolhydrater något portförbjudet, i Montinac, i GI-metoden. Och bröd, det är fullt av kolhydrater. Därför så anses bröd farligt – eller ja, farligt om du vill lyckas med att gå ner i vikt.

Då är framförallt det vita brödet den stora fienden nummer ett.

Jag hade en diskussion med en dietist. Ni vet människor som är utbildade näringsexperter. Vi hade en väldigt intressant diskussion om detta med olika bantningsmetoder och synen på kolhydrater. Jag lyfte försiktigt frågan om Bröd: så hur ser du på bröd, är det farligt för hälsan att äta bröd?

Hon tittade på mig och sa: nej du, man kan egentligen äta hur mycket bröd som helst, ingen människa kan bli tjock av att äta bröd. Det är pålägget som är problemet.

Så bröd är inte farligt, det är pålägget, dvs, det vi lägger på smörgåsen som kan vara faran ur ett hälsoperspektiv.

Nu handlar ju detta om vanligt bröd – men i dag så pratar ju Jesus om verkligt bröd, livets bröd, och Jesus säger själv att hans kropp är det brödet.

Jesus pratar om sitt eget kött, dvs kroppen och sitt eget blod som verklig mat och verklig dryck. Och han uppmuntrar oss att äta hans kropp och blod. Men vänta ett tag – känns inte detta lite kannibalistiskt? Att äta någon annans kropp och blod? Ja, många människor, under den tiden då kristendomen inte blivit statsreligion än, anklagade faktiskt de kristna för att vara en sekt som höll på med kannibalism. De kristna måste ju vara helt tokiga, som äter den där Kristus, kropp och blod.

Så vad menar Jesus egentligen, när han uppmanar oss att äta hans kropp och blod? Är det kannibalism? Nej, det är det såklart inte – det skulle vara en stor missuppfattning att tro det. För att förstå varför Jesus vill att vi ska äta hans kropp och blod så behöver vi veta vad kropp och blod stod för och betydde på Jesu tid.

Kroppen/köttet stod för allt det som var en människa, inte utseende och så, utan hela människan. Hennes handlingar,
hennes övertygelser. Allt det som hon gjort och stod för.

Och blodet sågs som något speciellt på den här tiden. För i blodet flöt människans liv. Livskraften trodde man fanns i blodet.

Så när Jesus uppmanar oss att äta och dricka hans kropp och blod, så menar Jesus att vi i bröd och vin tar emot allt det som är honom själv, hans handlingar, hans undervisning, hans liv. Och Jesu liv är till skillnad från vårt liv, ett sant liv, ett evigt liv. Så när vi tar emot brödet och vinet så tar vi emot allt det som är Jesus, och då blir Jesus ett med oss själva. Vi får ta emot liv av hans liv, som är evigt liv.

Så tillbaka till detta med bröd och pålägg. Kommer ni ihåg vad det var hon sa? Jo, att man kan äta hur mycket bröd som helst, det är pålägget som är problemet. Så kan jag inte låta bli att tänka att det också handlar om det verkliga brödet. Jesus själv. Jag tror nämligen att vi inte ska vara rädda för att ta emot Jesus i nattvarden. Vi kan ta emot honom så ofta vi vill och längtar efter det.

Det är allt vi lägger på som ofta blir problemet för oss som församling, och som också blir problemet i Kristen tro.
Så vad har vi för pålägg som kan bli farliga? Vad har vi för pålägg som gör vårt församlingsliv ohälsosamt?

För egen del skulle jag säga att det mest ohälsosamma pålägget i en församling är när vi delar in människor som bättre och sämre kristna.
Vi har alla en tendens att värdera varandras kristna liv: vem går oftast i gudstjänst, vem samlar in mest pengar till lutherhjälpen, vem bryr sig mest om andra? Vem som klarar sitt äktenskap och vem som skiljer sig.

Missförstå mig rätt nu: jag säger inte att det inte är gott att gå i gudstjänst, samla in pengar till lutherhjälpen, klara sitt äktenskap eller att bry sig om andra – det är givetvis jätteviktigt. Men det är när vi värderar varandra efter detta som det blir ohälsosamt, det är då som vi skapar hierarkier i församlingen. Hon är lite bättre än han, han är lite bättre än hon o.s.v. Då förvandlas ju församlingen till en plats där vi tävlar mot varandra, där mest prestation vinner.

En församling där man bedömer varandra, ser ner på varandra, graderar varandra, är ingen sann kristen församling.

I en sann kristen församling, bör vi se att vi inte kan klara oss utan varandra. Alla har något att bidra med. Alla är viktiga och betydelsefulla. I en kristen församling ser vi allas värde, även om vi inte för den skull inte tycker om alla. I en kristen församling uppmuntrar man varandra och stöttar varandra när livet inte alltid blir som vi hoppades på.

Och det enda sättet att klara av ohälsosamma pålägg i församlingen, det är att ta bort det. Det är att förstå att det verkliga brödet är allt vi behöver. Vi behöver alla ta emot Jesus själv, allt det som han gjort och sagt, hela hans liv. Vi behöver ta emot liv från honom, som inte gjorde skillnad på människor, vi behöver ta emot liv från honom som såg och botade både judar och hedningar, män och kvinnor.

Om vi inte tar emot sant och evigt liv från Kristus, så kommer vi inte klara av att vara en kristen församling. Vi kan nämligen inte klara det av egen kraft, för då blir det bara en massa pålägg, en ohälsosam församling.

Så låt oss ta emot det verkliga brödet, låt oss äta det så ofta vi längtar, kan och vill. Endast genom Kristus själv, kan vi bygga en verklig kristen församling – där alla får plats och där alla verkligen behandlas som lika mycket värda.