Friday, October 24, 2008

Frälsningen


Som konfirmandpräst så funderar åtminstonde jag över vad det är jag vill förmedla till unga människor. Givetvis så är konfirmandpedagogiken inte en envägskommunikation, också konfirmanderna har mycket att lära mig och livet och om tro. Men det går ändå inte att komma ifrån det faktum att de unga människor som väljer att konfirmera sig också har chansen att upptäcka något nytt - eller ett nytt sätt att uttrycka sitt liv och sin tro.

Jag kämpar oerhört med att samtalet om kristen tro inte enbart ska bli moral. Detta är rätt och detta är fel - för jag tänker att det måste vara att börja i fel ände.

Som jag ser det och tolkar både vår tradition och våra texter, så är ju hela poängen att vi tror på en Gud som älskar utan gräns, oavsett om vi förtjänar det eller inte. Vi tror på en Gud som visar sig i det mänskliga, i Jesus Kristus. En Gud som talar om att varje människas yttersta kallelse är att bli fullt ut människa - inget annat. Vi tror på en Gud som segrat över döden och som därför är starkare än allt mörker och all ondska.

Frälsningen/räddningen för mig handlar om just detta: att jag i tillit(tro) på Kristus, blir räddad från att vara förslavad i ett omänskligt liv (ett liv vars främsta signatur är egoism, förtryck och förstörelse), till att bli fri att leva sant mänskligt liv ( vars främsta signatur är utgivande, befriande och vårdande). I Kristi efterföljd får jag träna mig i mitt mänskliga liv, och när jag misslyckas så får jag lita på och leva av Guds förlåtelse...

Det är detta jag vill förmedla till konfirmander, att kristen tro är liv, mänskligt liv och evigt liv. Frågan är bara hur? Några förslag??

2 comments:

Linus said...

Att tro på Jesus är att redan nu leva med ena foten i paradiset. Att ständigt vandra i hans nåd och kärlek. Människor lyssna nog i allmänhet vad man säger och berättar, men framför allt "lyssnar" de till vad man gör! Lär dem hur man lever med Gud, ett steg i taget...=)

Mamman på väg said...

Det som till slut puttade mig över tröskeln var att jag insåg att det börjar med kärlek. Inte med att ge, utan att få. Och inte med rätt åsikter eller rätt övertygelse, utan med kärlek. Åsikterna, moralen och försanthållandet tror jag är en barriär för många -och buren av kärlek kan man lätt flyga över den barriären. Tänk att du tänker sådana tankar som jag.