Tuesday, November 08, 2005

Vad är synd?

De absolut vanligaste argumentet mot homosexualitet är:

1. Utlevd homosexualitet är en synd, d.v.s. det är själva samlaget som är syndigt, inte den homosexuella läggningen.

2. Den ”bibeltrogna” gruppen menar också att homosexuella äktenskap strider mot bibeln och den kristna kyrkans lära, då äktenskapet är menat för man och kvinna eftersom målet är reproduktion.

Så frågan blir då givetvis: Vad är synd? Vad är ett äktenskap? Hur vill Gud att vi ska leva? Jag resonerar på följande sätt:

Först och främst så menar Paulus att vi alla är syndare och att människan endast genom dopet och tron kan bli fri till ett nytt liv i Kristus, tecknet för den kosmiska synden är döden. För det andra så menar Paulus att den världsliga synden kan avslöjas med hjälp av lagen. Det är sådana handlingar som kränker, förnedrar och utnyttjar andra mäniskors liv och egendom. Detta är sådan synd som vi kan göra något åt och kristna människor är skyldig till moral, eftersom hon lever i Kristus och därför har sin grund i kärleksbudet.

Om nu världslig synd är sådant som kränker, förnedrar och utnyttjar andra människor så måste vi fråga oss ifall utlevd homosexualitet gör det. Svaret på min fråga blir för mig nej. Två vuxna människor som samtycker till samlag med varandra, är inte en handling som kränker eller förnedrar den ena parten. Således kan det inte vara en synd.


Vad gäller äktenskapet som medel för reproduktion, så är det tydligt att Paulus själv inte betraktade äktenskapet på detta sätt. Äkenskapet var för honom ett medel att motverka frestelse som resulterar i otukt mot den egna kroppen och mot kristi kropp. Paulus erkänner människans grundläggande behov av sexualitet och närhet, en åtrå som i första hand inte var kopplad till reproduktion, även om det ofta blev resultatet.

"Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem att förbli
vad de är, liksom jag (
dvs. ogift). Men om de inte kan behärska sig bör
de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." (1 Kor 7:8-9)


Således är homosexuella äktenskap möjligt då två människor av kärlek vill leva i trohet med varandra, trots att deras samlevnad inte resulterar i gemensamma biologiska barn.

Slutligen frågade jag mig hur Gud vill att vi människor ska leva?

Svaret blir tydligt i bibeln. Gud vill att människan ska leva i kärlek till varandra och till Gud. Vi ska leva på ett sådant sätt att vi älskar Gud och inte har några andra gudar jämter honom. Vi ska också älska varandra, älska i form av att vi inte kränker, förnedrar, utnyttjar eller dödar andra människor, eftersom alla människor är lika värda då vi alla är skapade av Gud, till Guds avbild.

Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag

har älskat er skall ni också älska varandra. Alla ska förstå att

ni är mina lärljungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13.34-35)

23 comments:

Jeeny said...

amen

jenny (som i jeeny -ibland går det för fort) said...

*sätter mig ner och väntar på debattsugna motståndare från Karins blogg -om de vågar skriva nåt efter din genomgång av högst biblisk samlevnadsteolgi och syndfrågan här*

Anonymous said...

Men då väljer du alltså att strunt i att samme Paulus säger att män inte ska ligga med män som de ligger med kvinnor. Jag trodde det var Gud som definierade synd, inte människor.

Med ditt logos-uppbyggda argumentationsmönster kan man motivera att de mesta inte är synd. Vem skadas av otrohet om inte någon annan får reda på det?

Gäller inte Guds 10 bud?

Göran Koch-Swahne said...

Mycket bra!

Göran Koch-Swahne said...

Kära Anonym!

Du kan inte citera 1100-talets Parisiska förfalskning av Levitcus 18:22 och säga att det är Paulos.

Han är mycket oskyldig till den.

Beträffande de X Buden, så är det de som är Lagen i Kyrkan. Inte godtyckliga människostadgar.

Alla människostadgar i Bibeln är upphävda. Se Markus 7!

Buden har manipulerats/förändrats i 2:a årtusendet, som allting annat, för att stämma med Karolingertidens socialpolitik och med det europeiska vuxendagisets nyplatonism; dess indo-europeiska abstinens-etik från Alexandria.

Äktenskapet är ett sämre celibat för den som är svag i köttet. Masturbation (att spilla säden, som beståpr av små gossebarn) är den stora synden. Detta gällde i romersk prästutbildning till 1966, så Pater Zerwick förändrade det ord som i 1000 år påståtts betyda masturbation till "soft, effeminate; catamite, homosexual" i stället.

Flera ord som hör ihop med Buden sexualiserades redan i 1100-talet.

Porneía som är II Budets annan kult, moixeía som är VII Budets (Luthers 6:e) otrohet mot Husbonden/gruppen/husförsamlingen och epithumía som är X Budets girighet.

Alla blev sex, jämte flera andra kultiska ord.

Sedan har, från 1100-talets Paris, översättningarna förändrats för att legitimera akademikernas läror om obligatoriskt celibat för präster (Lateranum II 1139).

De nuvarande påståendena om (1900-talsbegreppet) "homosexualitet" kommer av detta: kampen mot prästernas hustrur och barn.

Efter 1960 ha så yyterligare häpnadsväckande saltomortaler skett i amerikansk calvinism, varav vi ännu så länge är lyckligt ovetande om flera...

Liza said...

Det absolut svåraste budet vi har fått som människor är just det dubbla kärleksbudet, eftersom vi i allas vår synd alltid missar det här målet. Att skriva syndakataloger och försöka kategorisera synder är att förminska allas synd.

Jag vill också förtydliga kärleksbegreppet. Idag så har vi fått en romantiserad och sexualiserad syn på kärlek. Kärleken och att älska har således för oss blivit en känslofråga, och våra känslor finns i vårt hjärta.

På Jesu tid var det faktiskt tvärtom, kärleken hade faktiskt med intelligensen att göra. Bilden på jesu tid var också att mäniskans förnuft/intelligens/tankar fanns i hennes hjärta! Kärleken var ett görande, handling något aktivt.

När Jesus säger Älska varandra, så är det just detta han menar: behandla varandra såsom du själv skulle vilja bli behandlad. Detta återfinns i varje bibelberättelse när Jesus möter, helar och upprättar människor.

Vad gäller synden så är vi alla fast i den, ingen förutom Kristus står över. Synd i sig själv är inte lika med ondska, utan synden är ett tillstånd som gör människan benägen att göra ont. Och ja jag tror att otrohet är en destruktiv handling även om den otrogne inte berättar för sin partner eftersom det skadar henne/honom själv.

Vonkis said...

Så otroligt bra formulerat. Håller med Jenny och inväntar med spänning på att debatten ska komma igång ordentlig.

Är det ok om jag länkar till dig i min blogg?

Andelieb said...

Hej Liza.
Mycket bra skrivet. Jag kan bara hålla med.

Gud välsigne dig.
/Andelieb

Liza said...

Kära anonyme,

Det jag menar är precis att allt vi gör som kränker och bryter ner både oss själva, varandra och vår relation till Gud är synden/syndens konsekvens.
Vi behöver se och erkänna vår ständiga synd, så att vi kan ta emot Guds förlåtelse.

Räddning genom tro är inte en punktuell händelse - NU är jag frälst/räddad, utan frälsningen en process som vi lever i hela vårt liv.

Jag är sorgsen över att detta med välsignelse av partnerskap just ska göras till ett "korståg". Var är alla era upprop mot mäns våld mot kvinnor? Våld och uttnyttjande av barn? DET är ondska om något - det är syndens konekvens. Men det är klart det är tufft att se att den idealiska kärnfamiljen skulle vara en plats för synd - så det är bättre att förneka det då, eller?

Vad gäller Paulus uttalande om män som ligger med andra män. Så är det faktiskt så att det handlar om rika välutbildade män i den romerska överklassen som våldförde sig på yngre manliga elever. Det är pedofili och inte en vad vi har idag kärleksfull relation mellan två vuxna individer!

Per Hagwall said...

Med argumentationen i originalpostningen kan man precis lika gärna kräva att månggifte och äktenskap mellan syskon skall göras lagliga, samt att prästerna skall välsigna dem.

Är det det man vill så, ok.
Är det inte det man vill bör man fundera över vad man argumenterar för och med vilka argument.

Liza said...

"Med argumentationen i originalpostningen kan man precis lika gärna kräva att månggifte och äktenskap mellan syskon skall göras lagliga, samt att prästerna skall välsigna dem."

Läs gärna min artikel om min syn på äktenskap och partnerskap så kanske det blir tydligare för dig hur jag menar.

Allt gott!

Meru said...

Hej Liza, jag tycker din text är bra.

Vad jag funderar över är om inte diskussionen från kyrkans håll, och de som är emot homosexualitet, kanske är riktad åt fel håll. Är inte definitionen av synd det som håller oss ifrån Gud, och i sådana fall, borde man inte då prata om den överdrivna sexuella kultur som utvecklats istället för att fokusera sig på homosexualitet?

Det var intressant att du citerar Paulus:
"Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem att förbli
vad de är, liksom jag (dvs. ogift). Men om de inte kan behärska sig bör
de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." (1 Kor 7:8-9)

Vad jag förstår av vad han säger så är det den sexuella energin som behöver regleras. Homosexualitet eller inte är väl då endast en marginell sak?

Det finns en översexuell kultur bland vissa homosexuella, såväl som många hetrosexuella. Promiskuitet låter så högtflygande på svenska, men är det inte detta som borde diskuteras istället?

Jag bara undrar. Det vore kul att höra vad du och andra tycker om detta.

Germund said...

Visst förekommer det kanske stark sexualdrift hos en del homosexuella liksom hos en del heterosexuella. Det är nog ett onödigt inslag i debatten eftersom stark sexualdrift knappast är kopplat till vilka sexuella preferenser som finns.

Jag tror personligen att den starkaste sexualdriften finns hos de fundamentalister som med bibeln som tillhygge, vill syndbelägga samkönad kärlek.

Jag tror att sexuell frustration driver fram den sanslösa aggression som torgförs under täckmanteln "Bevara Kyrkans renhet"

Dessa hycklare är antagligen så tyngda under den egna syndbördan så att de måste avlasta sig genom att ge sig på en lättdefinierad medmänniskogrupp.

Patetiskt Åke Green, Yngve Kalin med flera.

Göran Koch-Swahne said...

Sexualiseringen av vår kultur har ju gamla fina anor... 1100-talet.

Kampen för prästcelibatet och så mycket abstinenser som möjligt åt folket.

Så det ena är det andra.

Masturbationen var det stora hjärnspöket då.

De celibatära akademier, alltså det intellektuella trasproletariat, som sexualiserade teologin och den dåförtiden använda latinska översättningen (obsoleta kultiska, sociala och kollektiva ord blev sex) gjorde det utifrån sin sexualskräck och sina bizarra hellenistiska läror om mannens sperma som identisk med själen som identisk med Det Högsta Väsendet.

Sperman bestod till yttermera visso av små gossebarn, som när sperman "spilldes" hamnade i Limbo, den ort i den alldeles nya Skärselden (dogm 1364) varifrån saligheten kunde skådas men ej åtnjutas...

Kvinnan hade ingen sperma/själ(intellektuell förmåga, vilket är fastlagt av flera stora Kyrkomöten ;=)

De tomma och obsoleta "ställen" som för 1000 år sedan alltså återbrukades som celibat- och abstinenspropaganda, har i vår tid, när masturbationen blivit alltmera osäljbar som Dödssynd, i stället förvandlats till anti-gaypropaganda... men det var de alltså inte från början ;=)

Så det ena är det andra.

Axel said...

Tack för ditt resonemang, Liza!

Jag ska villigt erkänna att jag själv kommer till andra slutsatser, framför allt menar jag att kristen teologi inte handlar enbart om textutläggning utan framför allt om kontinuiteten i traditionen. Där finns det som jag ser det inget utrymme för välsignelser av homosexuella relationer. Man jag ska gå tillbaka och göra en kritisk läsning även av den...

Men jag gillar att du förankrar din ståndpunkt i Bibeln på ett genomtänkt sätt, vilket inger respekt. Du har gett mig en del att tänka på. Tack!

Om det är något som kyrkan behöver så är det saklig diskussion. Jag tycker att alltför mycket av de senaste veckornas debatt har ägnats åt maktspel (från bägge sidor) där man försöker att idiotförklara dem som inte håller med. Resonemang bryr man sig alltför sällan om. Ditt inlägg är ett positivt undantag. Än en gång tack!

Axel said...

Gillar också Merus inlägg härovan.

Axel said...

Hr Koch-Swahne har jag däremot aldrig lyckats begripa mig på...

Liza said...

Jag vill börja med att säga ett stort tack till er alla för att ni bidrar till en jättespännande diskussion!

Jag vill också säga tack till dig Axel! Visst är det så att vi ibland kommer fram till olika slutsatser i vår tro och vårt teologiska resonemang.

Som Lutheran så är det min ståndpunkt att bibeln kommer före traditionen vad gäller tolkning av den kristna tron. Med detta menar jag inte att traditionen skulle vara oviktig men dock underordnad.

Ett bra exempel är att man i katolska kyrkan erkänner att det finns stöd för kvinnliga lärljungar och apostlar i bibeltexterna, men att det inte finns i kyrkans tradition. För mig blir det då ett konstigt resonemang för på något sätt så säger man att ja, Jesus hade kvinnliga lärljungar, ja det fanns med största sannorlikhet åtminstonde ne kvinnlig apostel vid namn Junia..men runt 300-talet så uppenbarade Gud att det enbart skulle finnas män i kyrkan. Var tar då den levande Gudens uppenbarelse vägen idag??

Ska vi bejaka traditionen så måste vi då också erkänna att traditionen ständigt har förändrats i vår 2000 åriga kristna historia, det var ju det som Luther protesterade emot. Han gick tillbaka till skrifterna och fann en nådig Gud.

Luther blir därför för mig bilden av hur varje ny generation av kristna måste göra, åter till texterna, vad säger dom? hur läser vi dom? förstår vi dem rätt? Och det betyder därför också att vi inte kan blunda för den bibelvetenskapliga forskningens nyupptäckter.

Ser fram emot nya intressanta inlägg =)

Guds frid!

Göran Koch-Swahne said...

Ja, tradition är förändring i kontinuitet.

Och kontinuitet ser annorlunda ut än många tror. Den är nämligen inte statisk.

Så en tradition skrider från en tid till en annan.

Börjar man sen läsa det baklänges blir det inte bra. Den egna tiden blir normativ när den läggs över historien. Och då kan vad som helst hända.

Historien är ett främmande landskap. Det för-moderna samhället är olikt vårt moderna.

Men det finns alltså ändå en kontinuitet i förändringarna.

Men inget stillastående.

Det betyder å andra sidan att en mängd frågor som vi skulle vilja se behandlade i Bibeln inte berörs alls.

Och det gäller inte bara radio och kylskåp ;=)

Så varken översättningen, utläggningen eller traditionen är 2000 år - oföränderliga, utan har ändrats många gånger. Det ser vi t.ex. om vi jämför Öst och Väst, men oxå Norr och Söder (Rom).

meru said...

Jag är inte kristen så jag försöker endast sätta mig in i tankesättet. Jag ber om ursäkt om jag sätter fötterna i klaveret.

Jag funderar om inte moståndarna till homosexualitet ser det som så att vi alla är skapade av Gud, och om så är fallet, varför skulle Han skapa homosexuella? Typ:) För att då förklara varför homosexuella finns, är väl satan/djävulen en tänkbar förklaring. Och han vill man väl inte ge plats åt.

Kan detta vara grunden till deras tankesätt? Bibelorden blir då endast ammunition till denna grundläggande människosyn. Vad säger man till det?

Meru said...

Germund: Jag håller med dig att sexualdriften inte kan kopplas ihop med ens preferenser, men det finns många som anser att så är fallet. Är homosexualitet ett val eller en biologisk verklighet, borde man man fråga. Är det det senare så kan det väl inte vara tal om att man kan ändra på sig.

Men det finns även en 'gay scene' som man kan ifrågasätta, vilket många homosexuella också ifrågasätter, likväl som det finns en hetrosexuell 'scene'. Dessa kan väl ändå inte vara nyttiga från ett andligt perpektiv?

Min förståelse av Paulus, och min egen förståelse av 'begär' (jag vet inte hur jag skall uttrycka detta utan att låta som om jag kommer ifrån medeltiden), är att man kan placera sig i en situation som ökar ens begär. Man kan lägga på mer ved i elden, helt enkelt.

Sinnliga begär (av ett överdrivet slag) och kärlek till Gud ligger som en motpol till varandra. Det är därför som jag skrev att diskussionen kanske är felriktad.

Jag håller med dig att brinner det i brallorna (fritt översatt:) så skall man inte klaga på andra. Och det är heller inte meningen att man skall trycka ned sina begär. Det är även hyckleri att begära en högre standard av någon annan än vad man själv klarar av.

Vad skall homosexuella göra? Leva i celebat? Gör du det? Gifta sig med någon som man inte känner åtrå för? Har du gjort det? Kan du göra det? etc.

Esteban said...

Hej, vi människor kan i prinsip rättfärdiga varje handling vi företar oss och använda oss därmed av passande retorik. Jag förstår inte att man fortfarande anno 2006 slösar vi tid på att försvara eller angripa människors rätt att ordna sitt kärleksliv hur de vill. Det finns fler människor som dör av hat än av kärlek. Om man bara utgick från detta faktum borde vi oroa oss mera för hur det kommer sig att människor förintar varandra, och rättfärdigar handlingen genom att gå ut i krig mot dem otrogna etc. etc.

Bibeln är inte perkeft och de skrifter som valdes att ingå i den motsvarar tankesätten och de värderingar som fanns då man kom överens om att kanon skulle se ut som det vi ser idag. Visst är det märkligt att vi förvaltat värderingar som inte motsvarar den tid vi lever i? Jag säger istället: gå vidare, sluta lägga ner tid på homo eller icke homo, gå vidare, det finns viktigare saker att ta sig ann.

Nikolaj Sananés said...

I Herren Jesu Kristi namn!

Kristendomen som den presenteras av bloggaren är inte Kristus. Den är en tidens trend inte en evighetens sanning, den är en ytlig åsikt men ingen insikt, den uttrycker en människas val att förklara mörkret som ljus, falskhet som sanning och perversitet som kärlek.

Gud är Kärlek!
Kärleken är alltid Ren och Ljus, Sann och Evig och föder Frukt, vilket synden inte gör (homosexuella som vi vet är av naturen oförmögna att föda barn) Kärleken är ursprunget och harmonin, och harmonin består alltid av två polariteter i samspel: Natt och Dag, Sommar och Vinter, Måne och Sol, Mann och Kvinna. Det behövs för att harmoni och ordning överhuvudtaget ska existera i universum. Allt som inte följer den ordingen går mot sin egen död. Tänk dig t ex om det aldrig mer blev natt, all växtlighet och derför hela jordens liv skulle dö. Det är det samma med hmosexuella, de söker att känna sig hela i relationen till samma kön men de finner aldrig tillfredsställelse och begäret bara växer och Gud vet vad det kan leda till.

Men för en människa som har ställt sig i mörkret är det omöjligt att urskilja ljus från mörker eftersom hon bara ser mörkret. Men vi är kallade att leva som "Ljusets barn" (Efesierbrevet 5/9) och "Guds rike är inom er"/oss (Lukasevangeliet 17/21) och "Vi är den levande Gudens tempel" (2 Korinterbrevet 6/16 Gud bor i oss och talar till oss genom samvetet.

Bloggare och hennes sympatisörer, för Guds Skull, sluta lyssna till tidens åsikter och vad som är modernt och väcker uppmärksamhet, och lyssna hellre till Guds röst som bor i era hjärtan, Det är Guds vilja vi ska lära oss att urskilja och följa inte tidens och världens vilja, men evighetens och himmelens. Amen