Tuesday, January 15, 2008

Nytt år och nya erfarenheter

Jaha - så har man äntligen landat efter Jul och Nyårshelgen. Vilka blev ovanligt trevliga i år (om man bortser från nässelfeber orsakat av pencillin mitt under julnattsmässan).

Var på min väns (och vår vigselpräst Tomas man) prästvigning i Lund i söndags. Som alltid en underbar upplevelse - men inser att jag är allt för präglad av Linköpingsstift för att fullt ut känna mig hemma i Högmässans liturgi i Lund.

Några saker förvånande mig; att kören var så liten. En kör på 10 personer är inte samma partystämning som en kör på 30!

Antje Jackelens var en oerhört god teolog, vilket hon visade i sin predikan. Men blev ändå förvånad över att hon predikade så länge - närmare 15 minuter. Men smaken är som backen =)
En god predikan var det iallfall.

Sen kommer vi till det mest förvånande; i Högmässoagendan stod det TYDLIGT:

"I Lunds domkyrka används gående kommunion med intinktion ( kommunikanten tar emot brödet och doppar det i vinet)."

Stakars liza höll på att få slaganfall - hur tusan kan man bokstavligt "tvinga alla" att doppa brödet i vinet. Det är väl en sak att kommunikanterna erbjuds möjlighet att doppa eller dricka ur kalken. Men att inte få dricka alls??????????? Känner mig berövad från det som är viktigt för mig som kommunikant. Får man göra så?

Nåja - liza rebellen låtsades om som att hon inte sett påbudet utan tog glatt tag i kalken (till den assiterande prästens stora oro) och drack.

Har aldrig mött detta förut - har ni? Ge gärna en respons.



10 comments:

Steffen said...

Hej! Jag har också varit med under prästvigningen i Lund och håller med dig om att det verkade lite konstigt. Men jag uppförde mig som de förväntade och doppade - även om jag som sagt håller med om att det borde egentligen väljas av var och en själv.
Annars tyckte också jag om predikan, det är kanske hennes tyska rötter att predika lite längre?

Emelie said...

Oj! Jag tycker nog allt att man själv ska få välja hurvida man vill doppa eller dricka. Att "tvinga" någon att göra på det ena eller andra viset tycker jag inte om... Valfrihet!!

Ola J Hedin said...

Sådana där påbud har jag bara stött på när det är ovanligt många kommunikanter vid en gudstjänst (advent, jul, påsk...) i förhållande till hur det brukar vara (dvs i förhållande till vilken nattvardsservis man har tillgång till och möjligen även hur lång tid man är beredd att låta nattvardsfirandet ta). Då kan man ju förstå det i samband med en prästvigning, men däremot inte som allmän anvisning.

För övrigt spelar körens storlek roll - vill man ha "partystämning" är en fet gospelkör mera lämpligt än en oktett kammarkorister. Vill man å andra sidan ha lite "högtid" kan en liten grupp vara bättre synkad och lättare att få att låta bra.

Blyger said...

Jag har aldrig varit med om det, varken vid någon "vanlig" gtj, vid diakon/präst/biskopsvigning eller andra festligare tillställningar... Predikotiden reflekterar jag sällan över, men bekantade mig med en lågkyrkligt präglad ort för ett tag sedan. Där var tydligen 10 minuters predikan lite VÄL kort... Jag tänker mig att innehållet avgör...

Själv föredrar jag att doppa vid nattvarden, men känner att tvingande uppmaningar om HUR man tar emot nattvarden kan bli lite galet...

Liza said...

Hmm - tack för kommentarer.

Jo - för egen del är det väl just den där "tvingande" delen som är problemet. För egen del tror jag på nattvardsgågn som erbjuder så många olika möjligheter som möjligt.

Knäfall för de som önskar, gående kommunion, doppa och dricka, alkolvin och alkoholfritt.

Men visst det förutsätter ju också en större gudstjänstfirande gemenskap och många som är delaktiga i mässan.

Det som irriterar mig mest är väl att jag anar att detta med intinktion kommer bli vanligare - eftersom en del tycker det är äckligt att dricka ur hygien synpunkt... Ett argument jag finner aningen svagt.

Ola J Hedin said...

Aj aj aj! Då kan det gå som i min kära missionsförsamling där jag växte upp: kalken ersätts med en stor fin kupa i nån fin metall, under vilken ryms ett stort antal särkalkar i formen av nubbeglas. Uuuuuuuuh!

Lisa Linderoth said...
This comment has been removed by the author.
Pia said...

Åh! Hade velat vara där och se hur rebellen Liza grabbade tag i kalken. =) Har själv aldrig stött på detta påbud, men på ett besök hos mina föräldrar för några år sedan under påsk gick jag och mamma i kyrkan. Då försökte prästen själv doppa oblaten och sedan peta in den i min mun. Det gick inte, jag greppade gladeligen oblaten med tumme och pekfinger och stoppade själv in den i munnen. ;-)Försöker fortfarande smälta att jag fått tjänst och jag kommer antagligen att ringa ner dig de första månaderna. KRAM!

Anders B said...

Om du nu är präst anser jag att du borde veta en hel del. 15 min lång predikan kan vara en ren pina, en annan gång kan 25 min vara lagom.
Innehållet och predikanten avgör. Men under en kvart? Nej.

Jag har varit kyrkvärd i flera år och det handlar inte om rätten, tvingas eller berövas att göra på ett specielt sett.
Utan det handlar om respekt mot sina medmänniskor.
Jag brukar hjälpa till att ge nattvarden och i vår församling finns det några som gärna dricker, men av just denna respekt går de långt bak.
Hur trevligt ser det ut när fem stycken har druckit ur kalken?

Liza said...

Oj, detta är ett fyra år gammalt inlägg. Mycket hinner hända på fyra år. Ingen människa är statisk, inte präster heller ;)

Ja du, detta med predikolängd har precis som du skriver egentligen att göra med predikans innehåll. Om den är genomarbetad och verkligen säger nått är 15 minuter inte så mycket, men inte längre än så enligt min smak. 25 är enligt mig alldeles för mycket. Dessa predikningar upprepar sig gärna i flera varv.

Vad gäller församlingsbors rätt att dricka ur kalken eller doppa, tror jag helt beror på hur känsliga vi som individer är för baciller. Jag skulle personligen aldrig celebrera mässa om jag vore sjuk, då ber jag en annan kollega om möjligt. Annars delar jag inte ut. Jag dricker inte heller ur kalken om jag är förkyld utan doppar då i respekt för de andra. Jag utgår ifrån att mina församlingsbor är tänkande människor och gör som jag.

I vår församling får alla göra som de vill och jag har aldrig hört någon, vare sig kyrkvärdar eller gudstjänstfirare klaga över detta.