Har varit inne på Dag Sandalhs blogg och läst lite. Han verkar ha stora problem med det jubileumsår som nu ska gå av stapeln. Det stora problemet verkar vara det faktum att det ska vara ett festår för ett helt ämbete, med både män och kvinnor. Själv anser han att det inte kan firas då en grupp av manliga präster stängts ute ur vår kyrka då de har en annan syn på ämbetet än majoriteten. D.v.s. att kvinnor inte kan vara präster.
Men jag blir alltid så upprörd över detta martyrium - det enda som biskoparna kräver i anslutning till antagning är att varje präst ska skriva under att man kan SAMARBETA med alla kollegor oavsett kön! Det Dag Sandal och andra är arga över är alltså det faktum att de inte kan undvika att samarbeta med kvinnor. Ingen säger att man inte kan ha en annorlunda syn på ämbetet - men för att kyrkan ska kunna fungera måste ALLA vara beredda att samarbeta. Vad är det som är så svårt med detta att förstå??????????
För egen del så kan jag acceptera att det finns andra traditioner och tolkningar, även om jag inte håller med. Men jag anser också att det hör till mänskligt hyfs att kunna jobba i samma församling - även om man kanske inte leder högmässa tillsammans. Samarbete finns på många plan. Men därifrån till att kräva att få vara präster och inte behöva samarbeta, bäddar ju enbart för massor av problem.
Och återigen, kravet på samarbete för att kunna prästvigas finns ju av en orsak - många är de kvinnor genom åren som blivit illa behandlade på grund av att de är kvinnor. Hade motståndargruppen skött detta bättre hade det kanske sett annorlunda ut! Sluta se er som martyrer - bara för att man gapar är man ingen martyr. Martyr är den som är beredd att ge sitt liv för Gud eller en medmänniska...
Over and out
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Saken är väl den att sammarbete inte endast innefattar att kunna vara i samma församling, utan också ägera tillsammans vid altaret.
Förvisso sant - men min fråga blir ändå, varför kan vi agera tillsammans vid altaret? Svaret: för att den manliga prästen med den ämbetssynen inte tror att brödet och vinet blir HHN.
Jag menar nog att även om man är osäker bör alla präster i vår kyrka kunna be för enhet och lägga denna sak i Jesu Kristi händer. Är det inte trots allt så att det är Guds ord som gör nattvard till nattvard?
Så samarbete tror jag också kan gälla nattvardsbordet. Men ja, jag skulle själv kunna tänka mig att släppa lite på begränsningarna. Men anser inte att en präst med denna ämbetssyn kan bli kyrkoherde. För församlingens skull bör det finnas både män och kvinnor i ämbetet. Faran nu är ju att de män som inte fullt ut accepterar kvinnor i prästämbetet isolerar sig och aldrig har kvinnliga kollegor. Jag har inga problem, bara man kunde visa att kvinnor inte kommer bli föremål för utfrysning igen - utan att vi som kollegor behandlar varandra med respekt.
Detta är grundhållningen - sen att vi inte alltid står i samma tolkningstradition - det är ju en utmaning som kyrkan måste lära sig att hantera.
Det är bara i kyrkan som arbetsplats som man kan diskriminera och vägra arbetsuppgifter.
Jag är övertygad att Gud hanterar detta och ser med sorgsen blick på alla som tolkar bibeln som skrevs för 2000 år sen av människor så exkluderande. Att ha en åsikt är en sak men att skrida till handling är en annan sak. Det finns mycket i bibeln som man helt blundar för. Om man skall följa bibeln är det obegripligt för mig att man inte skall följa allt.
Inte konstigt att vi är många som överväger att lämna av den anledningen.
Ljuset i tunneln är att det finns präster med en annan uppfattning som du Liza tex.
Post a Comment