Tankar kring samlevnad, äktenskap och partnerskap

Har precis slutfört min uppgift om samlevnad. Det har varit intressant att fundera kring var jag står just nu när det handlar om äktenskap och partnerskap. Här kommer ett urdrag ur mitt paper.

"Ett gott mänskligt liv är för mig starkt sammankopplat med begreppet relation. Att bygga och upprätthålla goda och fungerande relationer är något av det viktigaste i det mänskliga livet. Jag tror att vi som människor också är skapade till att leva i relation, det är en del i att vara skapade till Guds avbild. För mig är det framförallt bibelorden; ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem...Gud såg att allt han hade gjort var mycket gott.” samt ”Du skall älska Gud med hela ditt hjärta och din nästa som dig själv”, som ger oss en bild av att människors liv aldrig kan vara frånkopplade från vare sig varandra eller Gud.

Jag tror också att det som hjälper oss att kunna skapa och upprätthålla goda relationer i livet är vår förmåga att älska och känna kärlek. Med detta menar jag inte primärt att vara förälskad även om det såklart också är starkt och viktigt i vissa av våra möten med andra. För mig är förälskelsefasen inte enbart kopplad till sexuell attraktion mellan människor, utan också till själslig attraktion. Min erfarenhet är att människor också drabbas av förälskelse i början av nära vänskapsrelationer, och i relation till det ”första mötet” med Gud. Men som jag skrev ovan så är det framförallt vår förmåga till att känna kärlek och att älska och kunna älskas som är det viktiga för våra relationer. Viktigt därför att kärleken, när den är god, hjälper oss att se utanför oss själva. Kärleken har en ”tvingande” funktion när det handlar om att också våga och kunna sätta andra människors längtan och behov, ibland framför våra egna. Kärlek handlar också för mig om respekt, kommunikation och jämställdhet, både i vänskaps och kärleksrelationer.

Men det är också viktigt för mig att vi vågar prata om vår oförmåga, jag tror inte att människan fullt ut kan älska såsom Gud älskar. Jag tror sällan att den mänskliga kärleken är villkorslös, och detta är för mig helt sammankopplat med vår och världens brustenhet, eller synd. Våra relationer till våra medmänniskor, våra vänner och till våra livspartners brister, de går sönder. Alla människor bär på erfarenhet av att relationer förändras och ibland går sönder. Det är för mig god pastoral omsorg att våga tala om denna brustenhet, utan att för den skull skuldbelägga människor.

Jag är oerhört tacksam att vi i vår lutherska tradition inte ser äktenskapet som ett sakrament, och detta är för mig givetvis kopplat till världens och människans brustenhet. Allt för länge har äktenskapet setts som gudomligt sanktionerat och därmed bidragit till att framförallt hålla tillbaka och hålla kvar kvinnor i icke fungerande relationer. Men äktenskapet är för mig inte heller enbart ett juridiskt kontrakt. Äktenskap och partnerskap konstituerar för mig människans längtan efter att dela sitt liv med en annan människa. Jag tror personligen inte att vigseln i sig ger paret något ”extra” från Gud, utan jag tror mycket att vårt behov av välsignelse framförallt är till för vår egen skull. När vi lovar varandra något så är det framför allt för att vi vill synliggöra viljan och fördjupa relationen. Men att ingå äktenskap eller partnerskap är ju faktiskt ingen garanti för att det kommer hålla tills ”döden skiljer oss åt” , men kanske kan löftena vara en hjälp för människor när det kommer mörka dagar, att man trots allt en gång har lovat. Jag menar således att äktenskap och partnerskap är till för vår skull, och vi ber om Guds välsignelse för att vi någonstans vet att vi behöver hjälp, att vi behöver någon som bär relationen när den inte är bra. För mig har äktenskapet inget med barn i sig att göra, äktenskapet är i vårt samhälle inte till för samhällets bestånd. Således är det på absolut lika villkor som människor begär välsignelse från Gud, oavsett sexualitet. Vi begär välsignelse för att vi längtar och vill klara att leva i en livslång relation, vi längtar efter detta eftersom vi är skapade till Guds kärleksfulla avbild, för att vi är skapade till relation."